-

Hallå världen.

Livet rullar på som vanligt.. dag efter dag efter dag. Har nästan börjat få ett mönster. Jobba (har ju börjat jobba kväll 15-23.15) och det går bra.. När jag är ledig åker jag till Båstad och umgås med finaste.
Rullar på så jävla fint och kan ärligt säga att jag inte varit såhär kär på flera år.
Fan vad härligt att få må bra och känna nåt sorts lugn.

Förutom när jag kaosar. Total kollaps i hjärnan som jag inte kan kontrollera. Det är som att allt vett som någonsin befunnit sig i ens hjärna bara försvinner. Blir sur och vresig och kan ICKE ta mig ur det. Jag fattar inte vad felet är och jag hatar hatar hatar att jag blir sådär. Det är sjukt och det är frustrerande. Problemen kvarstår som det alltid gjort, hur ska man kunna förklara för en annan människa hur det känns när man hatar den personen man blir under de där stunderna.
Jag hoppas att det inte blir sådär igen.. Jag försöker verkligen med hela min viljekraft att ta mig ur det men det går fan inte när man är mitt inne i skiten.
Jag hoppas att jag en dag kan förklara.

Och att jag kan tvinga bort de andra tankarna också som förföljer mig. Alla har ett förflutet, men det är inte mitt förflutna så varför bär jag runt på det? Frågor utan svar.
En sorts feghet att ens ta upp det på tal.

Ja nu vet ni vad som snurrar i min värld och mitt liv.
Jag mår bra, otroligt bra. Men ändå vill man alltid ha mer.. Varför är det så?

Saknar redan min baby, och snart väntar ett jobbepass från 13-22.55, sen imorgon blir det 15-23.15.. Ledig fredag, lördag och söndag och då kommer baby. Cheesecakebak, shopping inför zombiewalk, öl och vindrickning och en jävla massa mys.
Tycker om dig (bla bla bla kärlekstrams men vafan jag är nykär, kär, kanske lite galen) låt mig.

over and out
11.55