Tjocka i skallen, tjocka runt magen, tjocka överhuvudtaget.
Ointressant samhällsinformation proppar mitt huvud denna morgon, det är inte ens morgon, det är lunch.
Jag är så fruktansvärt uttråkad, det är då tankarna kommer.
De där tankarna som fullspäckade min skalle för ett år sedan då jag var ensam.
Vill ni veta en sak? Jag är fortfarande ensam. Alla är ensamma fastän de inte fattar det.
Man kan fylla sitt liv med vad som helst. Alkohol, vänner, familj, coola prylar.. Men DU som person är alltid ensam. När man tar bort alla de där grejerna ur livet så står man fortfarande där naken.
Jag tycker fortfarande om att gotta mig i andras missöde när jag själv mår dåligt.
Jag har bara bedövat mig själv med saker jag trodde skulle få mig att må bra, när jag inte mår bra så letar jag aktivt efter något eller någon som mår sämre än mig. Sen gottar jag mig, gottar gottar.
Joakim jobbar och jag är ledig, vädret är grått ute, allting känns så tråkigt.
Vad gör folk egentligen? Jag kan gå ut på gatan och kolla på folk. Vissa ser ledsna ut, vissa är glada, vissa sura..
De som är glada har nog ett fint stenhus, en fin familj, ett bra jobb och pengar på kontokortet. Varje söndag åker det till sina föräldrar på landet och äter en fin middag. På somrarna åker de på semester, inte i Sverige, alltid utomlands. De gör nåt produktivt, lever livet, bidrar till en bättre värld.
De lessna, som jag traskar nog på i samma spår, som en loop. Runt runt utan att komma någon vart. Det är då känslan kommer av att man vill bort, den som jag alltid pratar om. Fast det blir aldrig bättre, ensamheten jagar dig ändå. Det kvittar om jag snörar på mig skorna och går ut och går, 1-2-3 mil bort, så fort jag stannar och andas då kommer den.. Känslan.. Ensamheten.
Jag är så less, jag tänker på låten med Ebba Grön, sen stänger jag in mig.
Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch samma sak händer imorgon jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo det är inget liv det är slaveri
PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar