Detox, liv och välbefinnande.

Provsvaren var normala, tack och jävla lov alltså! Känns som att jag återigen kan starta upp mitt liv och göra det rätt denna gången.

Idag vaknade jag jätte sent, fick springa iväg och ta ytterligare ett prov som visade negativt, in och handla massa goda frukter och grönsaker, suttit i telefon ytterligare och nu avnjuter jag en smoothie som jag verkligen kan rekommendera.

100 g hallon eller jordgubbar
1 banan
2 rödbetor
Havremjölk eller annan vätska
Citron/lime saft
Ja, och en massa annat gott om man känner för det.
Nyttigt och jävligt god.

Nu blir det strax tid att hugga in i skolarbete.
Men vill berätta en rolig sak, jag ska anmäla mig till en Improvisations teater kurs. 12 ggr kvällstid gäller det att improvisera skiten ur alla.
Ska bli jätte roligt och känns bra att hitta en hobby. Ska även in och anmäla mig till boxningen med start måndag.
Har lovat min samtalskontakt att göra mig av med så många osunda vanor som möjligt som försätter mig i osunda situationer.
Får en rivstart i detta genom att gå på detox i två veckor då jag inte dricker alkohol.

Är på G igen och ska göra om, göra rätt.

Hoppas ni får en kanon dag!

See what I see!

Avslutade precis en liten walking runda! Känner att de senaste veckorna inte direkt gjort underverk på kroppen om man säger så.
Igår hade jag min "sista" svullodag, har ju blivit flera ggr i veckan innan att man smaskat i sig både det ena och det andra.
Nu går jag tillbaka till kolhydratfattig kost och slutar att dricka öl (så mycket öl) och kör på vitt vin istället.

Ska försöka hinna med 4 träningspass denna veckan i alla fall, nästa vecka känns det som det fallerar lite i och med Malmöfestival + skola, men försöka duger så att säga.
Blir nog att jag börjar träna vanlig boxning till höst, när det nu drar igång.

Idag var även första dagen i skolan.
Var sådär roligt att träffa alla, kände mig inte riktigt i form för skola och diskussioner, och självklart startas skolan med etik och moral kurs där "det mesta av betygen grundas på diskussioner i klassen" GREAT? Nä, men 4 veckor sedan blir det LIA. Woop de ska bli kul.
Verkar även som att det ska gå att lösa att jag kan komma upp till Norrland v.46-47 när vi har hemtenta och det skulle vara så himla roligt.

Sådär, det var dagens egotid och uppdatering.
Ska försöka skriva lite mer under höstensgång och om jag börjar träna bättre har jag lite mer att skriva om.. Ah ni vet.

Deff.

Världens längsta dag ungefär.
Har 2 dagar med MI - Motiverande samtal, eller Motivating Interview!
Väldans intressant men går i skola 09.00 - 16.30, var hemma ca 17.30 sen käkade far och jag afhgansk mat, väldans intressant och gott. Kommer lätt äta där fler gånger.
Sen bar det var till ICA Maxi och "pappa betalar".. tur att det inte händer så mycket, hade känt mig ruggit dum, vill trots allt klara mig själv.

Hur som, börjar min deff imorgon, det innebär i princip INGA kolhydrater men massa protein.
Inga kolhydrater efter kl. 12.00, och inga kolhydrater alls om jag inte ska träna.
Så, vi ska se, jag kör på i minst 3 veckor, om det känns bra så kör jag 3 till.

Ville bara informera lite sådär, vad jag pysslar med.
Imorgon bär det av till Eslöv, pappa åker hem (snyft), sen åker jag till Anna som hänger i Marieholm, sover där och firar Sveriges Nationaldag med henne. Sen blir det hem och städa, träna, laga mat och på torsdag ska vi filma våra samtal, fyfan lär vara lagom nervös.

Om du är intresserad av Deff, styrketräning, kost eller annat så gå in på den här sidan; http://www.styrkelabbet.se/deffa/

Tadada!

Jag  är knappt inloggad längre på min dator, nej jag använder min smarta telefon.
Heh, jo men faktiskt.
Har mycket annat för mig så det blir inte så mycket gjort nu för tiden.
Jag försöker att fixa pengar, snåla på pengar, slippa få ångest över att inte ha några pengar.
Jag umgås, fikar och är ute och går, lagar mat & äter mat.

Ni vet, man har perioder där man inte ska sitta inne och uggla.
Jag hänger inne på instagram, twitter och alla andra sidor (förutom Facebook) som min telefon tillåter mig att hänga på, så följ mig där! Om ni vill.

Just nu har jag lite press på mig, är en vetenskaplig artikel som ska in, och det är så svårt, jobbigt och tråkigt, det tycker vi alla tre.
Ska ta tag i det dock, ska vara inlämnat på söndag kl 24.
Och jag ska försöka ta tag i saker imorgon som jag skjutit upp, måste börja skriva veckoscheman och börja kryssa av det jag gör, för att hålla struktur och se vad man gjort under veckan.
Struktur behöver jag, någon som vill bli min boendestödjare, PO eller casemanager?

Ehehehe.
Nämen hörni, ha en bra kristihimmelfärdsdag eller vad det nu är idag, jag ska försöka sova snart, och sedan söka jobb.
Imorgon blir en lång dag & en nykter helg.
Tills nästa gång - ha det bra.

Psykisk ohälsa, vilka skapar de negativa attityderna?

Det pratas mycket om stigmatisering och fördomar angående psykiskt funktionsnedsatta.
Folk har inte förståelse om sjukdomarna och media förstorar upp det och gör dem till något som är farligt och borde hållas utanför samhället.
Media har fel, alla med paranoid schizofreni är inte massmedia och går ut och dödar barn på dagis.
Media framställer alltid psykiskt "störda" som något negativt, det är de enda gångerna man någonsin får läsa om dem!

Men jag har märkt en sak, vissa med psykisk ohälsa får skylla sig själva.
Det är ett himla gnäll om att personal på de psykiatriska avdelningarna inte tar hand om dem. Att de blir inlagda på LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) och att de sedan inte får gå ut, inga anhöriga får komma dit och att de gör insatser som är helt fruktansvärda.
Det finns lagar, hör och häpna, av en anledning. Det finns ett fåtal tvångsåtgärder kvar inom psykvården! Bältning, tvångsinjencering och ibland får man även isolera patienterna (på sina rum).
Tyvärr finns det viss personal som utnyttjar sin makt på ett negativt sätt, men oftast så arbetar personal för patienternas bästa.
Om man tvingas injencera en patient med lugnande medel så är det inte för att vi tycker det är så jävla roligt. Vi tycker heller inte att det är lajbans när en patient slår sönder en hel avdelning och är en fara för sig själv, personal eller ännu värre, medpatienter.
I allra högsta grad försöker man lugna patienten, sitta med patienten om det går, men om en patient är inne i t.ex ett maniskt skov så går det inte, tro mig.

Det är inte personalens fel att psykiatrisk vård har en negativ stämpel, för det enda som kommer ut till samhället är negativa.
Och de som oftast sprider den negativa bilder, ja de har oftast en diagnos, de har oftast ett grovt självskadebeteende som gör andra medpatienter oroliga.
Föreställ er en allmänpsykiatrisk avdelning, en avdelning med olika åldrar och olika diagnoser och en av patienterna ideligen försöker ta livet av sig, skär upp hela armarna så att blodet sprutar på väggar och golv och springer runt i allmänna utrymmen. Tror ni att det främjar de andra patienternas tillfrisknande?
Vissa patienter ser inte detta, ser bara allt tvång, alla insatser som personalen faktiskt tvingas göra för säkerhet, och inte för att de ska kunna dricka kaffe inne i fikarummet. Det finns bra och dålig personal - som på alla arbetsplatser. Det finns bra och dålig vård som inom all vård, psykiatrisk, demensvård, äldrevård och somatisk vård.

Så istället för att alltid skylla över ansvaret på alla andra "Personalen på avdelningen är förjävliga de gör ingenting för att hjälpa mig, samhället lämnar mig utanför".. Så ta ditt eget ansvar.
Slutade du vara en människa när du fick din diagnos? Slutade du kämpa för ditt eget liv, slutade du kämpa, slutade du försöka bli frisk? Eller förlikade du dig bara med att "Jaha nu är jag sjuk, nu tar jag inget ansvar längre utan skyller på allt utanför och runtom?"
Precis som alla andra människor i samhället har vi det olika lätt eller svårt, ibland får man kämpa för att må bättre! Jävligt hårt.

Och tro det eller ej, det finns utbildad personal runt om i Sverige som är intresserade, som utbildar sig, föreläser, håller kurser för att hela tiden uppdatera sig och bli bättre i sitt yrke.

Så skärp er lite och tänk efter istället för att bara klaga och skjuta över ert egen ansvar på alla andra.
Och vad är grejen att lägga ut bilder på 200 olika tabletter & skärsår på internet? Det ökar ju bara fördomarna ÄNNU mer, så att andra dömer er, är det det man vill? Eller är alla insatser för att ändra attityderna i samhället helt förjäves?


Jag läser till skötare/boendestödjare/vårdare YOU name it för att jag är och har varit så sjukt intresserad av psykiatri sedan jag var typ 9 år gammal.
Jag trivs, jag vill ut och förändra, förnya och skapa nytt, nya behandlingar, nytt bemötande, nytt fräscht blod ute på avdelningar, boenden ja vart jag nu ska arbeta.

Det var allt, för denna gång.

Cravings.

Idag var det skolstart!
Inget fel med det förutom att jag & Anna är the bad girls i klassen nu på grund av att vi protesterade mot att några ur klassen tar med sig barn.
Å andra sidan tyckte jag att våra lärare la över lite väl mycket ansvar på vad vi sa, ungefär som "Nu har de två sagt sitt då är det bestämt, nästa punkt".. Så det känns inte speciellt rättvist eller roligt att vi fick ta den smällen.
Får snacka med dem imorgon angående det, orkar inte med dramaqueens och skitsnack.
En sak kan jag säga - ålder spelar aldrig någon roll kom ihåg det, folk kommer alltid vara likadana.
Har hört så många yttra sig om både det ena och det andra men när det väl kommer upp möjligheten att säga vad man tycker till de berörda är det FAN ingen som vågar stå för sin åsikt.
Jag kan ta den smällen, går utbildningen för min egen och ingen annans skull.

Har bara gått runt och varit sjukt hungrig och haft cravings idag, kollade min kalender och tänkte "Aha, om en vecka är det TIME"
Har aldrig känt sådant under min 10 år långa erfarenhet av lingonveckan, men NU har jag börjat känna mig både lättirriterad, lite mer ledsen, hungrig och låg både innan och under perioden.
Konstigt det där, men bra att känna till så man vet varför.
Så hur som, käkade upp min påskhare jag fått av Marie-Louise och nu är begäret stillat.
Känns så jävla onödigt att proppa i sig en massa sådant, men vafan det handlar om 1-2 dagar när man verkligen känner suget så.. "Unnar" mig själv det. Har även unnat mig att göra ingenting efter skolan, och med ingenting menas, inte ta hand om diskhögen. Bara laga mat & göra skolarbete.



Lite andra cravings kommer här:

Brukar tycka att Cubus grejer ser ganska så "billiga" ut oftast (och jag vet ju inte hur de ser ut i verkligheten) men hade kunnat tänka mig lite av grejerna helt klart!
BRA PRIS MED!


Nu ska jag drömma vidare, piffa till skolarbetet och bara c-h-i-l-l-a!

PIVA.

Psykiatrisk Intensivvårds Avdelning.
Där var jag idag & gick bredvid!
Vilken skillnad mot avd 25, herreGUD.
Intressant att få skillnader mellan avdelningar på sjukhuset och avdelningar som ligger utanför & skillnaderna på hur de arbetar och vilka sorts patienter de har möjlighet att ta emot.
Fick även se ECT, så hände mycket där på en dag.
Jag trodde inte att vissa saker skulle beröra mig som de gjorde, men det känns oerhört skönt ATT det berörde mig, annars tror jag inte att man ska jobba inom vården.
Mer kan och får jag inte skriva, so I don´t.

Vila en timme, städa lite, hälsa på Anna sen möjligtvis And One textanalyskväll med Linnea & vin såklart.
Glad långfredag hörrni!

I do not want candy.

Ah justja, idag fyller världens bästa vän Linda hela 24 år - ett år tills medelålderskrisen dåva.
Love you!

eeeeeeeh på bilden men okejdå <3

Piff.

Måndag morgon, måndag överhuvudtaget.
Skulle egentligen varit ledig idag, tvättat, städat och så vidare.
Men fick reda på i fredags att vi fått lite nya patienter vilket jag inte ville missa! Har inte många dagar kvar nu och har fortfarande inte fått träffa några helt nyinsjuknade så begav mig efter endast några timmars sömn.
Blev ju sådär och höll på att avliva den andre studenten, snacka om oförskämd. Tur att jag i alla fall hade personalen på min sida, annars hade det blivit tufft.

Flitiga Lisa (dvs mig) fick i alla fall gå tidigare idag, putsade lite fönster, städade balkongen.
Håller upp med kickboxingen nu p.g.a foten och svanskotan. Känns riktigt kasst att göra det, tänk om jag tappar all styrka och så, men vad gör man? Känns inte roligt när foten inte är stabil, är jätte rädd för att stuka den igen.
Så ska boka tid till sjukgymnast och rådfråga dem, sedan snacka med Bosse (om jag vågar), känns som att folk tror att jag medvetet blir sjuk/skadar mig bara för att slippa ifrån.
Men ni skulle bara veta hur mycket jag älskar kickboxing och hur bra jag verkligen VILL bli, så fakea skador och sjukdomar bara för att lata IS NOT GONNA HAPPEEEN!
Blev i alla fall en lång runda powerwalk/löpning, en timmes tid i mina nya löparskor.
Så, helt på latsidan är man inte.
Nu vet ni det.
Intervall powerwalk/löpning! - och nej, står 6.85 men enligt min GPS är det 7.75km! Så jag litar på det.



Ha en fin kväll, själv ska jag bara chilla, det är jag tametusan värd.

NIP - ny insjuknade i psykos.

Idag började jag min LIA på NIP av 25.
Jag lär trivas som fisken i vattnet och det gör nog de som är inlagda där också.
8 inneliggande platser för ny insjuknade i psykos, liten avdelning skild från SUS, men hör ändå till sjukhuset.
Men jag har rätt så bra schema kommer tyvärr missa några träningar då och då, får börja ut och gå mer och ut och springa för att hänga med.
Men min handledare verkar skitbra, jag ska få vara med på allt. Ska få göra besök på sjukhuset avd 87 (psykos) för att se skillnaden mellan allmänpsykiatriska avdelningen och NIP. Även försöka få vara med på ECT. Jag ska även få "vara ansvarig för" en av de inlagda, eller snarare en av de som kommer att bli inlagda och följa den i 10 veckor och följa upp och ge förslag, så blir att läsa på. Kul att man får så pass mycket ansvar och jag tror att jag lär lära mig massvis.
Gillar verkligen mentaliteten, skötare, sjuksköterskor, läkare = alla lyssnar på alla och läkarna frågar skötarna lika mycket om råd som av sjuksköterskorna, ingen hierki.
Även fast de som är inlagda där är jätte sjuka så främjar man det friska och man tar sig tid att ägna sig åt varje patient.
Som sagt jag lär trivas som fisken i vattnet och verkligen känna att jag tillför något!
Hoppas mina classmates har det lika bra där ute och att de har hamnat på bra platser.

Hälsade på älskade Anna en sväng innan också och hann med en fika med bror.
Köpte även lite nya träningskläder. Har klädshoppingstopp men träningskläder räknas inte. Nödvändigt ont för tusan. Damn nice!
Ångesten försvann i och med sömnen, får se om den kommer krypandes ikväll också, helst får den gärna hålla sig väck om jag får välja. Tack för värmande kommentarer och jag saknar er med.

Är ledig onsdag & torsdag för att sedan jobba hela helgen, eller jobba men LIA!
Ha en bra kväll.

Jävla december.

SLURP sa mina pengar.
Jävla julklappar.

Sista dagen i Skåne imorgon kommer innehålla:
1 - redovisning (hahahaha kommer gå BAJS)
2 - träffa Anna, lämna julklapp
3 - hem - städa - packa

SOVA - 0913 går tåget.
Det går i ett.

Fick även veta att vår grupp failade på ett av casen på grupptentan.
HUR fan det nu gick till, i 3 timmar skrev vi som djur, var jätte nöjda med resultatet och trodde lätt att vi skulle få VG:
Men nejdå, vi hade skrivit för "kortfattat" ena caset, och på det andra fick vi G.
Skrattretande, känns som vi är den sämsta klassen någonsin och att lärarna (särskilt en) förväntar sig att vi redan ska vara fullärda. Självförtroendet är i botten.
Känns som att de kommer klaga på varenda punkt på arbetet jag lämnade, och säkert på redovisningen imorgon också.
Är det verkligen meningen att man ska känna sig som skit när man anstränger sig till max?
Trodde det skulle gå bra på tentan - GICK SKIT
Trodde VG på grupptentan - GICK SKIT
Känns tråkigt att det blir såhär, det ska vara kul att lära sig, inte att man ska känna sig nedtryckt.

Jaja, nu måste jag fan sova.
Rabbla igenom arbetet.. eh.

Hejdå.

ÄNTLIGEN

Har precis skickat iväg mitt arbete till Rebecca. Jag kunde fan inte få ordning på sidnumreringen så hon är go nog att fixa det.
Imorgon drar jag till Skåne, framme vid 7 på lördag.
Ska bli gött att komma till storstan lite, man blir lite skogstokig och jag behöver få tänka på annat.

Har haft äkta bastu/spakväll nu för att fira att skitet är klart.
Nu ska man bara hålla tummarna att man får bra betyg.

Slut.

"Hjärnan värkte, hjärtat värkte, skulle jag bli heel igeen".. sjunger som Thåström gör.
Nog fan har jag ont överallt, ryggen, nacken, knäna, huvudet..
Är väl såkallat inne på sluttampen nudå.
Fick dock lite ångest, vafan kan inte skriva Ä i arbetena, blir bara ett danskt Ö eller om det är norskt. Whatever. Tror det är en tydlig markör att jag borde avsluta.
Har suttit i denna positionen typ.. 12 timmar nu.
Ska ligga och fila på syftet ikväll, alltså syftet är.. ja anledningen till varför man skriver hela jävla arbetet, typ.. vad man vill veta inom en specifik grej.
Så äääre.

Jag bara längtar efter att få ta en promenad, vara ute i mer än 5 minuter och kunna slappna av.
Ska bli gött att dansa loss i helgen till Hocico och S.P.O.C.K utan att behöva oroa sig för någonting.

Nu ska jag dricka mitt glasvin och försöka sova så småningom.

Taz har rätt.

Jag tror att jag inklusive mina klasskamrater snart börjar låta som Taz dvs BLÄÄÄBLÄÄBLÖÖÖÄÄÄÄH o.s.v.
Jag har suttit framför en dataskärm allt för länge och bara ordbajsat som Rebecca skulle uttryckt sig.
Jag är så jävla less på referenser, på sa Hill, [1], diskussioner och sammanfattningar, om resultat och jävla bakgrund.
Jag önskar att min påhittade klient Maja vore död så att jag slapp skriva det här.
Nu kanske jag börjar bli klar, eller klar och klar, klar med huvudtexterna. Jag orkar knappt korrekturläsa skiten utan mest hoppas på det bästa.
Framsidan är klar, ska bara komma på en passande titel och ett nytt syfte och göra en jävla innehållsförteckning + skriva alla referenser korrekt. Plötsligt blev listan en mil lång igen.
Ska nog ner och laga lite veggiekorv, äta bör man annars dör man.

Kanske sätter jag mig snart och vaggar fram och tillbaka i ett hörn, tja det får bli efter kl. 12 på fredag.
FAST shopping med mamma på Birsta håller mig levande - och Ex på lördag såklart.

FAN vad jag hatar det här arbetet.

Fördjupningsarbetet fortskrider.

För katten, varför skulle jag börja så jävla sent med mitt arbete?
Nu sitter jag här med stressen rinnande genom kroppen istället för att bara kunna relaxa och hitta azum material.
Jag skriver då.. (tror jag) om tonårstjejer som har beteendeproblem --> blivit uppförandestörningar och sedan blivit intagna under LVU och därmed hamnat på SiS institution.
Det är ju as svårt att få fram sådan information, för kan tillägga jag skriver inte om diagnosen, jag skriver inte om vad SiS är, jag skriver inte om tonårstjejer NEJ jag skriver om hur omvårdnaden ska bedrivas och hur man planerar omvårdnaden FÖR dessa tonårstjejer på ett SiS hem.
Så som ni kan förstå är det inte lättastaste att få fram information som har med omvårdnad att göra. Omvårdnad är så jävla individuellt - dock finns det ju riktlinjer.
Usch, detta är det jobbigaste jag varit med om. T.o.m jobbigare än helvetes tentan vi gjorde.

Nu inväntar jag och hoppas på att min lärare ringer mig - har kört fast lite grann. Under tiden poppar jag Hocico, börjar bli pepp inför lördag. Var ett tag sedan man fick se tuff ut och dansa stenhårt. Yepyep. Plus att på lördag kan jag (förhoppningsvis) pusta ut över att fördjupningsarbetet är klart och att jag (förhoppningsvis) är nöjd.
Hoppas även på att min lilla kycklingbit tinar snart, föga troligt dock då jag precis tog ut den ur frysen MEN!

Nu ska jag snart in i undersökningarnas värld och hoppas på att jag blir en underbar behandlare av dessa underbara tonåringar som hamnat snett.

Fördjupningsarbete; psykiatrisk omvårdnad.

Måndag.
Enormt trött dag. Känner mig oerhört stressad inför den här jäkla uppgiften vi ska ha.
:
Uppgift fördjupningsarbete; psykiatrisk omvårdnad.
Uppgiften innebär att skriva en mindre uppsats om omvårdnad/bemötande utifrån en speciell psykiatrisk diagnos.

Ja okej, så långt är jag med.
Och det är inte problematik om vart man ska hitta information, det är bara frågan om VAD man ska skriva om.
Har tänkt antisocial personlighetsstörning, jovisst men de bemöts aldrig akut, eller jo men väldigt sällan.
Däremot en sak som jag finner intressant är sambandet mellan uppförandestörningar vid barndom och sambandet med att man utvecklar antisocialt beteende i vuxen ålder.
Okej, där har vi ju nåt intressant men vad blir frågeställningen?
Vad ska syftet bli? Hur ska jag få ner det på papper?
Vad ska jag göra, säga, skriva om. Vilka stolpar ska jag ha imorgon då jag presenterar det inför klassen imorgon.
Jag bryter snart ihop, jag är för gammal för skola.

Idag läste vi om ätstörningar, skriver kanske om det lite senare, väldigt intressant fakta.
HAI.

23 år ung imorgon.

Sitter still - växer fast.
Är hungrig men känner ingen aptit - äter för att man bör äta.
Mat är gott, det vet jag ju.

Filosoferar inför födelsedagen, eller där ljög jag. Varför skulle jag?
Ett år äldre - mycket visare. 2011 lär jag minnas i HELA mitt liv.
Kan ändå inte låta bli att tänka på förra året.
En ros i en vas, en macka med jordnötssmör, en budapetsbakelse och kaffe.
Hur fan kunde du ljuga så mycket? Bedra så mycket.
Jag har ännu inte kommit över det, när kommer man över det?

Hur som, imorgon ska det bakas 2 ananaspajer, städas, handlas, fixas, donas.
Folk ska ju skämma bort mig, ändå jag som fyller år.



Står fortfarande still på arbetet som ska göras.
Ville ha antisocial personlighetsstörning - men psykopaten i vår klass har redan paxat den.
Vi får ju vara fler, men palla munhuggas med honom vad som är rätt eller fel.
Jag vet redan hans lösning på problemen "Ge dom medicin - typ haldol eller stesolid - bälta dem.
FU!
Vet inte om jag kanske ska ta nåt ångestsyndrom - eller kanske OCD.
VET INTEINTEINTE!
En psykos som är intressant är iofs dysmorfoparanoia - det är då man tycker att man är avvikande ful. Oftast så fixeras man av sin egen näsa.
Eller kanske erotomani - som är stalking, eller att man helt enkelt får för sig att man har ett förhållande med vem som helst.

Jag får fundera lite på detta.

Har dunkande huvudvärk och vill egentligen bara lägga mig och dö en smula.
Men har som sagt en del att göra, och lägenheten har jag låtit förfalla nu de veckorna jag har pluggat till tentan.
Blir Greys om typ 30 min, sen får jag väl ta i med hårdhandskarna på klädhögarna.

Behöver er hjälp.

Det är dags att skriva fördjupningsarbete ang. omvårdnad kring någon diagnos.
Vilken tror ni detta är?

Symtom

Personer som ofta brusar upp och tar till våld, eller hänsynslöst utnyttjar andra människor, utan att känna skuld eller ånger, kan antas ha antisociala och psykopatiska drag.
Betecknande är också den starka dragningen till äventyrligheter som är riskabla både för personen själv och för omgivningen.
Självbilden är störd på så sätt att personen uppfattar sig själv som stark och överlägsen. I följd med detta tycker man sig ha rätt att utnyttja andra, antingen för att man annars själv skulle bli utnyttjad, eller för att de andra är svaga och därför föraktliga.



Funderar på att ta denna.
Andra alternativ, tja. Jag har inga.
Någon som har nåt förslag på ett intressant ämne att skriva fördjupningsarbete ang.
OBS inte fördjupningsarbete om diagnosen i sig, utan hur omvårdnaden av en sådan person ska vara.

Psykiatrin hatar vårdcentraler.

För att göra det helt privat har jag tampats med mitt psyke ett tag.
Jag har sökt hit och dit, härs och tvärs. Hänvisats dit och hänvisats dit.
Jag tycker synd om alla svaga, unga, funktionshindrade, mentalt instabila och allt vad ni heter där ute som inte har orken att tampas med idiotiska överläkare, soc, AF, försäkringskassan och alla andra instanser man kan tänkas behöva i samhället.
Orken har jag, jag har min röst, det är mitt enda vapen.

08.45 - läkartid. Läkar tid för något som sitter i skallen, men okej. Ska psykiatrin flyttas ut i primärvården så ska den. Ska psykiatrikerna och psykologerna bli avlastade så ska dem.
Nåväl - en somatiker - en vanlig allmänläkare ska alltså bedömma mitt psyke.
Killen - eller en ung man tar med mig in i ett undersökningsrum. Ni vet ett sånt där vitt, kallt undersökningsrum med undersökningsbrits och allt. Jag på en stol, han på en annan på andra sidan rummet.

Han frågar hur jag mår, jag frågar mig själv hur jag mår.
Hur ska jag ens förmedla det till honom - han kan somatiska sjukdomar, minimalt om psykiska problem.
Så jag försöker. Nej deprimerad bedömmer jag dig inte vara.
Nej, deprimerad är jag absolut inte.
Men ångesten, hur tänker du där? Där får vi nog medicinera.

DÄR gick allt jag lärt mig förlorat.
Nr 1 - försök att hitta orsaken, hjälp patineten att lära sig hantera sina problem.
Nr 2 - sen kan man börja snacka medicin.

Hur fan kan han bedömma mig efter 10 minuters samtal och vips skriva ut lugnande medicin. Jag hade kunnat vara vem som helst som bara ville ha lite medicin en vanlig tisdag.
Så, han säger att han ska ge mig två olika lugnande (för att jag har problem med sömnen b.la) jag uttrycker mig också att det enda jag vill är att ha hjälp att hantera ångesten OCH få hjälp att sova NÄR jag har svårt att sova.
Säger även att en av medicinerna inte hjälp mig innan, men att han ändå tänker skriva ut den, och en annan.
Får även fylla i ett alkoholformulär för att jag dricker för mycket alkohol.
Done and done, lämnar den till honom.. Sen ja, sen var det besöket slut.

Sofia - du har 15 minuter på dig att berätta din livs historia SHOOOOT!
nä men helt ärligt, jag hade en massa andra frågor om andra saker jag har problem med.
Men icke, då hade jag fått boka för det specifika problemet.

Så lite snopen drar jag mig mot skolan, först en sväng in om apoteket för att hämta ut medicinen.
Då har den här läkaren enbart skrivit ut den medicinen jag uttryckligen sagt att den inte funkar.
Och väl på vårdcentralen har jag inte alls sagt något om hur ofta jag bör ta den, om den bara är vid behov eller hur/när/var nej det får jag fråga apoteksbiträdet.
Sagt och gjort - ta den 2-3 ggr/dag - drick inte alkohol när du tagit den.
Men okej, sa jag inte till läkaren att jag inte har problem VARJE dag, utan det kommer då och då OCH att jag har svårt att sova. Jag måste få sova så att skolan fungerar.
Jo det sa jag, och att denna medicinen tar upp till 3 veckor innan den får effekt.
Men vänta lite, ska jag ta den medicinen 3 ggr/dag i 3 veckor OCH klara skolan.
Alltså lugnande - sedativa läkemedel, det gör en lugn ja, men oftast sömnig. När ska jag ta dne 3 ggr/dag. Och om jag bara tar den vid behov - ja då lär jag ju aldrig få någon effekt om det tar upp till 3 veckor innan man märker av effekten.


Jag säger bara - det var ett FETT misstag att flytta ut psykiatrin på vårdcentralerna.
Eller misstaget är väl snarare att folk inte har kunskap tillräckligt.
De har inte tid, inte engagemanget ingenting.
Det kommer ramla igenom folk i det nya systemet sen kvittar det HUR jävla mycket pengar staten tjänar på detta. För det blir bara dyrare i längden, med folk som söker hjälp först när de fått en allvarlig psykiskstörning, istället för att ha kunnat fånga upp dem i ett tidigt skede så att de fick hjälp och kunde ta sig ur sina problem eller i alla fall kunna hantera sina symtom.

Fail - fail - fail.
Så nu ska jag sitta här, suga på lugnande och vänta på remiss - även hoppas på det bästa.
Tur att jag klarar mig själv - stackars er som verkligen behöver hjälpen.

Forts. Ångest - Onyttig ångest

Onyttig ångest är när den psykiska och fysiska reaktionen blir starkare än vad som behövs i situationen.
Som jag skrev innan så är ångest en normal fysisk reaktion, kroppen ska förberedas på flykt och kamp.
Men onyttig ångest är när kroppen reageagerar för starkt, och onödigt på något.

Så Ångest syndrom som jag ska skriva om idag är något man kan bli diagnostiserad med, alltså en onyttig, långvarig ångest.

Allmänt ångessyndrom:Tillståndet präglas av att ångest och ångestupplevelsen inte ingår i någon annan psykiatrisk sjukdom.
Många av personlighetsstörningar och även andra diagnoser innehåller ångest, så man ska alltså INTE ha diagnostiserats med något annat.
Grunden för diagnosen:
Man har sådan rädsla och ångest av en itesitet som gör att vanliga livsuppgifter blir svåra eller rent ut sagt omöjliga att utföra.

Paniksyndrom:
- Upprepade och oväntade attacker av ångest som stegras snabbt. Många tror att de kommer att dö, och att man håller på att tappa kontrollen och förståndet.
- Avtar oftast inom 30 minuter.
- Så obehaglig att det inte går att jämnföra med några tidigare somatiska eller psykiska upplevelser.
- De flesta söker av de somatiska besvären.

Symtom:
Hjärtklappning, svettningar, darrningar, illamående, rädsla, stickningar och domningar, värmevallningar, tryck över bröstet (de flesta söker för de tror att de fått en hjärtattack), kvävningskänsla, andnöd.

För att få en diagnos krävs det att man haft minst 2 st allvarliga attacker under 1 månads tid.
Och att man ska ha haft minst 4: av symtomen.

Orsak: - Stressfyllda livsomständigheter. (stressigt på jobb, skola o.s.v)
- Ökad genetisk sårbarhet.
- Benägenhet att tolka kroppsliga symtom i katastrofala termer.


Agorafobi (torgskräck):
- Är en vanlig konsekvens av att man får panikattacker.
- Det blir ett socialt handikapp. Man undviker situationer där det är för mycket folk just för att man är rädd att man ska få en panikattack och inte kunna ta sig därifrån.
- Ca 50% av de som har paniksyndrom har även agorafobi.

Behandling:
- Antidepp (för många av dem får deppressioner p.g.a isoleringen och så vidare)
- Bensodiazepiner
- KBT /beteendeterapi där man exponerar sig med det man är rädd för.
- Sjukgymnastik - främst avslappningstekniker.

Bemötande:- Personalen ska vara lyhörd och arbeta utefter ett inviduellt förhållningssätt för att ge långsiktig och kortsiktig behandling och hjälp.
- Fysisk aktivitet är viktigt.
- Miljön ska vara stimulifattig, alltså inte en massa saker som kan distrahera patienten. Lugn miljö.

Socialfobi:
- Ångest för möte med människor
- Flytande gräns mellan socialfobi och vanlig blyghet
- Personer med socialfobi har ofta panikattacker.

Denna utvecklas ofta ut en ängslig personlighetsläggning.

Behandling:
- KBT (i grupp för att "vänja PT vid andra)
- Läkemedelsbehandling (SSRI - mot depression)

Specifik fobi:
- Mot djur
- Natufenomen (blixtar, översvämning, orkaner)
- Blod, injektioner och skador
- Speciella situationer (trånga utrymmer o.s.v)

Orsak:- Direkta trauman (alltså att PT har råkat ut för någon som framkallad rädslan)
- Observations inlärning (att man har sett någon annan vara rädd för något och därför själv utvecklat en rädsla)

Behandling:
- KBT - exponering av det man är rädd för tillsammans med en terapeut.


Tvångssyndrom (OCD):
- Tvångstankar
- Tvångshandlingar

- Tvångshandlingarna finns till för att neutralisera tvångstankarna.

Diagnos:
- Tvångshandlingar + tvångstankar måste orsaka ett lidande för personen, och vara tidskrävande eller störa dagliga rutiner, yrkesliv eller sociala relationer.
Dessa handlingar och tankar måste uppta minst 1 timme / dygn.

Orsak:
-Genetisk disposition ( att det finns i släkten) 1/4 av dessa har det i släkten.
- Störning: seratoninsystemet i hjärnan är skadat, eller halten för låg.
Depression och ADHD.

Behandling:- KBT (viktigt att försköka motivera personen till detta, för deras egna motivations nivå är oftast låg)
- Antideppresiva medel (klomipramin, SSRI preparat)
- Intresseföreningar som har utbildningar och stöd för anhöriga.

Bemötande:- Uppmuntrande till behandling.
- Gränsättningar ( försöka att bryta mönster, ibland uppvisar personen aggressivitet för att man försöker)


Generaliserande ångestsyndrom (GAD):
- Ständigt närvarande ångest kopplad till en överdriven och varaktig oro för olika saker.
(familj, vänner, hälsa)

Symtom:
Trötthet, irritation, nedstämdhet, oro, nervärderar sig själv, olust, hopplöshetskänslor.

Orsak:- Är den ärftlig?
- Genetisk bakgrund? (forskas mycket)
- Personerna är oftast osjälvständiga.
- Fobier - har oftast fobiska drag.

Behandling:
 - Läkemedel - depressionsbehandling
- KBT
- Avslappningstekniker.

Bemötande:
- Ge trygghet och kontinuitet.
- Samtal. Ta sig tid att sitta ner och prata. Uppträd lugnt.

Omvårdnad:
- Personcenterat förhållningssätt.
- Aktiv uppföljning av ångestsyndrom.
- Stödjande kontakter.
- Fokusera på att reducera stressfaktorerna som utslöser ångesten -> skapa en så normal livsföring som man bara kan.
- Avslappningstekniker.
- Hjälp med att tydliggöra känslor och situationer ( att PT lär sig att sätta ord på vad de känner)
- Behov av värme/vila/smärtlindring eller kontakt med anhöriga/vänner/patientförening.




Jahaja, det var ångestsyndromen.
Och nästa gång går vi in på PERSONLIGHETSSTÖRNINGAR. Jag har redan lyckats lista ut en massa människor som har olika störningar.
Ni får själva kategorisera när jag skriver om det. (på skoj) för kom ihåg, det är inte svart och vitt.
Det finns en massa diagnoser och symtom m.m som går in i varandra.

Godnatt - med ett glas rosé.

Lektion; Ångest.

syLika bra att ta ångestdelen nu, kommer inte ha tid någon annan dag.
Så, som sagt, igår började vi läsa om ångest och olika ångest syndrom.

Ångest:
Var 4:e person har någon gång i livet haft så svår ångest att den påverkat livsföringen. Dvs att den påverkat ens dagliga liv så pass att man inte kan leva normalt.
Det är ganska mycket.

Olika ångesttillstånd:
- Reaktivångest: Är en reaktion hos individen där hennes livsmål eller självkänsla ifrågasätts utifrån en specifik orsak/händelse. Alltså, man får ångest över något speciellt som har hänt i ens liv. T.ex livskriser.

- Identitet och utvecklingskris: "Vem är jag"? Känslan av att ens identitet hotas eller förändras.
Detta är en nyttig och sund kris som de flesta går igenom. Särskilt småbarn.
T.ex när barn går igenom en trotsålder.

-Extensiell ångest: Tankar om livets mening eller tankar om döden.
Denna ångest är mest framträdande under puberteten och medelåldern.
Ibland kan känslan av döden bli så påträngande att man inte kan leva normalt, då blir det onormal ångest som jag kommer till senare.

- Överbelastningsångest: Personen utsätts för livskrav där belastningen blir övermäktig.
T.ex man jobbar för mycket, har för mycket krav på sig i sitt liv. Överbelastning helt enkelt.

Vad är då ångest?
- Psykiskt obehag av varierande styrka. (Kom ihåg att allting graderas i olika styrkor, ångest är normalt att känna men vad är normalt och onormalt?)
- Ångest har en biologisk funktion. (Kommer till det sen)
- Ångesten startar och hålls kvar genom att mn hotar sig själv med sina egna tankar.

Naturlig ångest - nyttig ångest.

Hur fyller ångest en nyttig funktion?
Jo, ångesten är ursprungligen till för att kroppen ska ställas in på flykt.
Om vi upplever en farosituation uppkommer en negativkänsla och denna är sammankopplad med det autonoma nervsystemet. (Alltså ett nervsystem vi inte själva styr över).. Kroppen höjer då pulsen, blodtrycket, ökar andningen m.m.. Ställer med andra ord in kroppen på flykt och kamp.
Ett naturligt sätt för kroppen sedan urminnes tider med  andra ord.

Så, onyttig ångest kommer vi nu till, dvs icke ändamålsenlig ångest.

Onyttig ångest:
Psykisk och fysiskreaktion blir starkare är vad som behövs i situationen.

Hur känns ångest?
Obehaglig känsla av varsel (att någon kommer hända, ligger i luften), spänd till bristningsgränsen, kan kännas i hela kroppen.
Ni där ute kanske har svar på hur ångest kan kännas?

Fysologiska - kroppsliga symtom:
Hjärtklappning, hyperventilation (boven i dramat), blodtrycksfall, muntorrhet, muskelspänning, yrsel, darrningar, domningar, synrubbningar, svettningar.
Varför jag skriver att hyperventilationen är boven i dramat är bara för att.. När man börjar hyperventilera andas man ut alldeles för mycket koldioxid. Och vad händer då? Jo kroppen reagerar på en massa negativa sätt för att kompensera koldioxid förlusten.. Och då kommer alla andra symtom.
(Därför många söker för hjärtat när de söker, oftast akuten)

Kognitiva symtom:
Ångesten startar genom att man hotar sig själv i sina tankar.
Ångest är en rationell reaktion på irrationella tankar som bygger på falska föreställningar och felaktiga slutsatser.

Utlösande faktorer kan vara:
- Att man inte blir omtyckt (hemma, av vänner m.m.)
- Inte duga i skolan, idrott, arbetet
- Någon i familjen blir sjuk, oro kring detta.

Man kan då skapa oliak strategier för att undkomma de "farliga" situationerna.
Flyktbeteende: Man lär sig strategin att fly, inte att klara av hotfulla situationer. Man kanske tar till lugnande medicin eller alkohol för att försöka dämpa eller klara av vissa situationer.
Undvikandebeteende; Man undviker helt enkelt att utsätta sig för det man är rädd för istället för att möta den. Man isolerar sig ofta för att man inte vill utsätta sig för miljöer och situationer där t.ex en ångest attack kan framkomma.

Behandling och bemötande:- Alltid kroppsundersökning 1 gången en patient söker för att utesluta somatiska (kroppsliga) sjukdomar.
- Ångestfylld person kan ha en smittande effekt på omgivning. T.ex kan anhöriga och andra reagera väldigt starkt om patienten i fråga är stensäker på att det är hjärtat kan även omgivningen bli lika övertygade.
- Farmakologiskbehandling (i akutfas)
- Benzodiazepiner (sedativa/lugnande)
- Hypnotika (sömnmedicin)
- Antidepressiva (SSRI preparat)

Hantera sin ångest:
Patienten ska lära sig sätta ord på problemet, ev ändra någon i sin livssituation och livssammanhang.
Lära sig vad det är som orsakar ångesten och kanske lära om att det inte är farligt.

Så går vi (personalen) tillväga:
- Lära patienten hur ångesten uppstår och hur kroppen kan reagera rent fysiologiskt.
- Lära PT hur man lever och hanterar sin ångest.
- Att vi sätter upp konkreta mål för PT och att man tar små steg i taget.

Strategier att undvika ångest:
- Distrahera personen, eller lär patienten att distrahera sig själv. Gör någon man tycker om för att bryta mönstret. Läs en bok, ta en promenad, saker som är avstressande. Och som sagt, viktigt att bryta gamla destruktiva mönster.
- Be om hjälp att stå ut med känslan. T.ex om man har någon vän man kan ringa och prata med de gånger man känner att paniken och ångesten väller upp.


Sådär, nu har jag skrivit övergripande var ångest innebär.
Och nu börjar snart Desperate Housewifes så.. Got to go.
Snart ska jag försöka skriva de olika ångest syndromen som finns.

Godkväll.