Liten bakfylla eller vanlig trötthet? Man kan kalla det vad man vill. Vaknade av en nackspärrsliknande känsla 10 gånger inatt. Drömde konstiga drömmar. Men hade man roligt igår, man kan bli farligt full på öl alltså. Jag pratade smålänska mest hela kvällen, och sen vart jag olidligt trött och såg suddigt. Nackdelen av att kliva upp 5 varje morgon. Fördelen att man får en rätt fet lön imorgon.
Pratades en hel del om förhållanden både igår och idag. Vissa har en förmåga att träffa förhållande material överallt och har flera stycken efter sig på en gång. Det enda vissa får är hångel med redan upptagna killar. Varför blir det så? Hur som helst undrar jag.. Är det ett förhållande man verkligen vill ha?
Eller är det känslan man vill åt? Det där att man är vackrast i världen, det där att den andra tar hand om en, värnar om ens välmående. Är det det jag vill åt? Eller är det bara avundsjuka på alla andra i ett förhållande som verkar ha det sådär super mysigt.
Egentligen trivs jag nog ganska bra själv, det är bara känslan av att.. Ja hur ska man förklara.. Känslan av att; Är jag så värdelös, tjock, ful eller vad det nu kan vara att INGEN kan fatta tycke för mig?! Destruktivt tänkande, men känslan och frågetecknena dyker upp när ingenting händer. Jag kanske bara ska sluta grubbla, sluta leta och bara vara.. ensam ett tag till!
För att förändring ska ske kanske man alltid får gå till sig själv. Och jag vet vad jag måste förändra. Vad jag måste sluta med, och vad jag måste börja med. Det handlar bara om viljestyrka och det har jag inte för tillfället för att jag är så JÄVLA trött. Jag har i alla fall skrivit på konktraktet och ser fram emot en höst-vinter-vår-sommar i Malmö, en möjlighet att inreda min första lägenhet. Det är frihet för mig, och när jag inte behöver ta ställning till andra så kanske jag har lättare för att bjuda in, träffa nytt folk. Det ska bli så skönt, roligt, spännande och fullständigt underbart - om jag nu bara får ett jobb.
Min blogg känns fruktansvärt ointressant, men när jag väl sitter med datorn framför mig så kommer ingenting. Borde städa, borde gå ut och gå, borde sortera fotona så att de kommer iväg till framkallning.
Pratades en hel del om förhållanden både igår och idag. Vissa har en förmåga att träffa förhållande material överallt och har flera stycken efter sig på en gång. Det enda vissa får är hångel med redan upptagna killar. Varför blir det så? Hur som helst undrar jag.. Är det ett förhållande man verkligen vill ha?
Eller är det känslan man vill åt? Det där att man är vackrast i världen, det där att den andra tar hand om en, värnar om ens välmående. Är det det jag vill åt? Eller är det bara avundsjuka på alla andra i ett förhållande som verkar ha det sådär super mysigt.
Egentligen trivs jag nog ganska bra själv, det är bara känslan av att.. Ja hur ska man förklara.. Känslan av att; Är jag så värdelös, tjock, ful eller vad det nu kan vara att INGEN kan fatta tycke för mig?! Destruktivt tänkande, men känslan och frågetecknena dyker upp när ingenting händer. Jag kanske bara ska sluta grubbla, sluta leta och bara vara.. ensam ett tag till!
För att förändring ska ske kanske man alltid får gå till sig själv. Och jag vet vad jag måste förändra. Vad jag måste sluta med, och vad jag måste börja med. Det handlar bara om viljestyrka och det har jag inte för tillfället för att jag är så JÄVLA trött. Jag har i alla fall skrivit på konktraktet och ser fram emot en höst-vinter-vår-sommar i Malmö, en möjlighet att inreda min första lägenhet. Det är frihet för mig, och när jag inte behöver ta ställning till andra så kanske jag har lättare för att bjuda in, träffa nytt folk. Det ska bli så skönt, roligt, spännande och fullständigt underbart - om jag nu bara får ett jobb.
Min blogg känns fruktansvärt ointressant, men när jag väl sitter med datorn framför mig så kommer ingenting. Borde städa, borde gå ut och gå, borde sortera fotona så att de kommer iväg till framkallning.
20:10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar