dag 3-4. Igår var jag så himla trött och tom i skallen att jag inte orkade skriva helt enkelt.
Börjar märkas att jag jobbar mycket, fastän klockan halv 6 börjar bli min vän är man ändå trött hela dagen. Har gått som i en dimma och jag stressar definitivt för mycket.
Tidigare i veckan glömde jag ju mobilen på jobb - idag skulle jag vara effektiv och köra hem min ryggsäck så jag slapp ta den sen för jag hade vägarna förbi. När jag haft min sista ingång och ska lämna in alla nycklar inser jag ju att i ryggsäcken som då är hemma låg mina bilnycklar. Bara att ta leasing bilen och gasa hem och hämta min bilnyckel. Sen vända och köra tillbaka. Nu har jag någon slags smyg huvudvärk som bara gör mig fruktansvärt seg.
Min seghet påverkar självklart min motion - orkar helt enkelt inte bege mig ut. Igår var jag nära och fick sådana infall att "nu går jag".. men insåg att benen nog bara skulle bära mig halvägs.
Blev i alla fall glad att höra att jag är ledig imorgon - tog dock på mig ett 18-22 pass, vill ha så mycket pengar som möjligt. Var nära att bli av med halva passet på fredag också - mitt 7-14 15-21.30 pass, men sen visade sig att tjejen själv skulle jobba 7-14 så kommer vara fast med mitt långpass. Kommer nog gå bättre nu när jag väl får sova ut imorgon, om jag inte hade fått det hade jag nog gråtit i slutet av kvällen på fredag.
Det går i alla fall bra med maten. Skriver upp allting jag äter, det är faktiskt jätte bra för man håller koll, och kollar man i boken och upptäcker att "oj jag åt ju nåt för bara ett litet tag sedan" så låter man bli att stoppa i sig nåt. Tack för tipset cilla ;).
När jag slutat jobba (vilket är på fredag) lär jag komma igång riktigt och regelbundet med motionerandet.. Hoppas ni har överseende med det, haha.
Mitt sötsug är nästan borta. Men vet av erfarenhet att det kommer en period eller ja, ett infall om några veckor att man är sjukt sötsugen. Om man lyckas övervinna det infallet så gör man det dels bra, och sen så går det mycket bättre när man inser att.. det bara är hjärnan som spelar en ett spratt.
Det går bra med ciggaretterna också. i lördags blev det bara 6 st, samma i går och idag hittils endast 2 st. Tycker inte att det är särskilt gott, och gör det mer av en vana. Kan gå en hel dag på jobb och allt man tänker på är "om 20 min ska jag få röka".. det är skrämmande. Därför tar jag inte med cigg på jobb längre. Möjligvis 1.. Det gör att jag oftast inte kan röka förän vid lunch, om ens det, om jag då har vägarna förbi hemma.
Har fått sån sjuk hosta. Och därför försöker jag sluta, river nåt enormt i lungorna, och när man åker runt och ser alla som har KOL m.m blir i alla fall jag rädd.. Så ska i alla fall skära ner ordentligt, vilket jag redan börjat gjort.
Över till nåt helt annat; min fader.
Blir nästan rädd när man ser hur folk kan klänga fast vid det förflutna. Allting, eller ja mycket i alla fall i hans värld handlar om innan, tidigare, en annan tid. Hur folket var, hur hedern var, hur samhället fungerade. Lever man kvar i det förflutna utvecklas man ju aldrig. Samtidigt kan jag förstå honom, att vara en arbetslös, artrosdrabbad 59 åring kan ju knappast vara en hit. Samtidigt går hans bänkar som han tillverkar dåligt. Han hade en förhoppning att de skulle sälja som smör, men de gör de inte. Och då ger han upp - menar man kan inte bara ge upp för att det går dåligt de första månaderna man försöker lansera en produkt. Men som sagt, det förstår jag också. Hur lätt är det när man verkligen försöker göra saker, aktivera sig, så går det inte som man tänkt sig.
Allt detta gör honom grinig, både mot mig och mamma och det nöter ju ännu mer på deras redan skruttiga förhållande.
Har fått skriva av mig lite nu i alla fall, mycket som snurrar i huvudet - alldeles för mycket.
Långt inlägg som knappast någon orkar läsa men min blogg är min blogg.
Godnatt, godmorgon vilken dag det nu än är. Tror det är måndag - jo måndag den 10:e.
Börjar märkas att jag jobbar mycket, fastän klockan halv 6 börjar bli min vän är man ändå trött hela dagen. Har gått som i en dimma och jag stressar definitivt för mycket.
Tidigare i veckan glömde jag ju mobilen på jobb - idag skulle jag vara effektiv och köra hem min ryggsäck så jag slapp ta den sen för jag hade vägarna förbi. När jag haft min sista ingång och ska lämna in alla nycklar inser jag ju att i ryggsäcken som då är hemma låg mina bilnycklar. Bara att ta leasing bilen och gasa hem och hämta min bilnyckel. Sen vända och köra tillbaka. Nu har jag någon slags smyg huvudvärk som bara gör mig fruktansvärt seg.
Min seghet påverkar självklart min motion - orkar helt enkelt inte bege mig ut. Igår var jag nära och fick sådana infall att "nu går jag".. men insåg att benen nog bara skulle bära mig halvägs.
Blev i alla fall glad att höra att jag är ledig imorgon - tog dock på mig ett 18-22 pass, vill ha så mycket pengar som möjligt. Var nära att bli av med halva passet på fredag också - mitt 7-14 15-21.30 pass, men sen visade sig att tjejen själv skulle jobba 7-14 så kommer vara fast med mitt långpass. Kommer nog gå bättre nu när jag väl får sova ut imorgon, om jag inte hade fått det hade jag nog gråtit i slutet av kvällen på fredag.
Det går i alla fall bra med maten. Skriver upp allting jag äter, det är faktiskt jätte bra för man håller koll, och kollar man i boken och upptäcker att "oj jag åt ju nåt för bara ett litet tag sedan" så låter man bli att stoppa i sig nåt. Tack för tipset cilla ;).
När jag slutat jobba (vilket är på fredag) lär jag komma igång riktigt och regelbundet med motionerandet.. Hoppas ni har överseende med det, haha.
Mitt sötsug är nästan borta. Men vet av erfarenhet att det kommer en period eller ja, ett infall om några veckor att man är sjukt sötsugen. Om man lyckas övervinna det infallet så gör man det dels bra, och sen så går det mycket bättre när man inser att.. det bara är hjärnan som spelar en ett spratt.
Det går bra med ciggaretterna också. i lördags blev det bara 6 st, samma i går och idag hittils endast 2 st. Tycker inte att det är särskilt gott, och gör det mer av en vana. Kan gå en hel dag på jobb och allt man tänker på är "om 20 min ska jag få röka".. det är skrämmande. Därför tar jag inte med cigg på jobb längre. Möjligvis 1.. Det gör att jag oftast inte kan röka förän vid lunch, om ens det, om jag då har vägarna förbi hemma.
Har fått sån sjuk hosta. Och därför försöker jag sluta, river nåt enormt i lungorna, och när man åker runt och ser alla som har KOL m.m blir i alla fall jag rädd.. Så ska i alla fall skära ner ordentligt, vilket jag redan börjat gjort.
Över till nåt helt annat; min fader.
Blir nästan rädd när man ser hur folk kan klänga fast vid det förflutna. Allting, eller ja mycket i alla fall i hans värld handlar om innan, tidigare, en annan tid. Hur folket var, hur hedern var, hur samhället fungerade. Lever man kvar i det förflutna utvecklas man ju aldrig. Samtidigt kan jag förstå honom, att vara en arbetslös, artrosdrabbad 59 åring kan ju knappast vara en hit. Samtidigt går hans bänkar som han tillverkar dåligt. Han hade en förhoppning att de skulle sälja som smör, men de gör de inte. Och då ger han upp - menar man kan inte bara ge upp för att det går dåligt de första månaderna man försöker lansera en produkt. Men som sagt, det förstår jag också. Hur lätt är det när man verkligen försöker göra saker, aktivera sig, så går det inte som man tänkt sig.
Allt detta gör honom grinig, både mot mig och mamma och det nöter ju ännu mer på deras redan skruttiga förhållande.
Har fått skriva av mig lite nu i alla fall, mycket som snurrar i huvudet - alldeles för mycket.
Långt inlägg som knappast någon orkar läsa men min blogg är min blogg.
Godnatt, godmorgon vilken dag det nu än är. Tror det är måndag - jo måndag den 10:e.
15:15
2 kommentarer:
testing testing 123 123
jag orkade lasa allt :) jag ska oxa komma igang pa riktigt nar jag kommer hem :) bra att fa en massa forslag fran dig pa vad man ska ata osv :D ;) gor det hela lattare for mig. haha.
<3
Skicka en kommentar