Igår när tårarna sprutade åt alla håll och jag kände mig så eländig som man bara kan känna sig så kom vändpunkten. tror jag?!
När jag väl hade kravlat mig upp till sängen, låg där i efterdyningarna av mina snyftningar tänkte jag.. Varför ska jag tycka så jävla synd om mig? Varför gör jag inte nåt åt det bara? Finns hundra saker man själv kan förändra på, och jag har kunnat göra det innan, varför inte nu?
Om jag vill ha något, så kan jag få det helt enkelt.
Så tänk om man bara kunde bli lite frisk så att jag kunde börja röra lite på mig. För kosten är det inget fel på..
Så, för att bli frisk stannade jag hemma idag från jobb. Både vårdcentral och Ulf tyckte jag skulle göra det.. So I did! Och fy fasiken vad skönt att få sova, hade kunnat sova många timmar till men vänder bara på dygnet då.
Ska försöka skaka bort tanken ur min skalle också. Det gör det bara jobbigt för mig. Och jag kan självklart försöka så hårt jag bara kan men samtidigt, vad leder det? Till en massa smärta bara. Nej, jag låter det vara såhär. Dagdrömmar endast!
13:04
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar