del 1 - epilog.

Tänkte förklara en sak, för mig själv och för alla som någonsin känt såhär..
Kommer i flera delar, fast under en och samma dag.
Del 1 följer här;

"Jag har haft många drömmar i mina dagar. Många människor som betytt oerhört
mycket i mitt liv har både kommit och gått, både på gott och ont. Som allt annat.
Ni vet vilka ni är, så varför rada upp er alla här?

Det finns även människor som jag älskat, men som krossat mitt hjärta i tusen bitar
och jag har totelerat det. Ung och naiv.
Idag kan jag känna att jag slösat så mycket av mig själv på andra, så mycket att jag
glömt bort, spottat och föraktat mig själv allt för många gånger. Varför gör man så
mot sig själv?
Det var förr. Olycka gör en starkare har jag märkt nu såhär när man får distans till allt.
Jag har lärt mig att jag, Sofia Yoshi Mohrin är den som betyder mest i mitt liv och alltid
ska betyda mest i mitt liv. Om inte jag mår bra kan jag aldrig få någon annan att må bra.
Punkt.
Under det året jag bodde själv, i min allra första lägenhet, pånytt föddes jag.
En ny, självständig person kom till liv. En person jag för första gången kan älska fullt ut.
Med brister och fel. Så himla viktigt, för hur ska annars någon kunna älska mig tillbaka?
Jag tänker aldrig bli trampad på, tänker inte ta en massa skit. Jag är den jag är och ska
aldrig ändra på mig såsom jag gjorde innan för någon någonsin igen."

Nu tänker jag ta en kopp kaffe, ett glas julöl. Senare, när jag känner för det.. Då kommer
del 2. Den om mr. T.. Det som fick mig att tänka igenom mitt liv, det som fick mig att
vilja ta mitt liv, det som fick mig att ändra på mitt liv.. Det som förändrade allt.