När chefen ballar ur finns alltid ditt fack.

Är det värt mödan & tiden man lagt ner..? Kärleken, omtanken och att man gav en bit av sig själv för detta?
Mitt liv kan raseras på två ynka dagar.
Hur blev jag förövrigt så känslokall? Jag sitter här i köket och känner ingenting. Ingen rädsla, ingen beslutsångest.. Bara en känsla av tomhet och ovisshet.
Men tårar löser ingenting, så jag är tyst.

Ni förstår säkert ingenting, ni som läser detta.. Jag kan berätta en av sakerna, för det är inte så personligt, kanske bara motiverande.
För två månader sedan ringde jag mitt fack SKTF för att be om hjälp. Jag ansåg och flera med mig att jag får alldeles för lite timpeng på mitt jobb. Min ingångslön var 95:-, vilket även det är otroligt lågt. Jag jobbade på med inställningen och hoppet om att det skulle höjas. Vilket det gjorde.. Med 1 kr. Skrattretande tyckte de flesta av mina kollegor och även jag.
Men jag fortsatte såklart jobba, hade ett snack med min chef om det vilket inte resulterade någonstans.
Så jag tog kontakt med mitt fack, helt fel fack för vården egentligen men ett fack är ett fack, de ska alltid hjälpa sina medlemmar.
Så sagt och gjort, det tog lite tid innan de hörde av sig .. Och sedan dess har det varit mycket turer fram och tillbaka. De har kollat på mina anställningsbevis o.s.v men får ingen klarhet i det alls.
Jag har fått svar på att jag har helt fel lön, och att allt ska komma retroaktivt, det har även mamma konstaterat som är fackligt ombud.
Men nu visar det sig även att jag är felaktigt anställd. På en vakant tjänst måste någon tillsättas, man får inte ha långtids vik på dem tydligen. Förstod inte riktigt men det jag förstod var att de ska ringa till min chef, hota honom (låter hemskt, men facket driver sina ärenden så), göra ett ärende av det vilket troligtvis menas att facket kommer gå vidare med detta högre upp. Kanske utfärdas det en varning.
Han sa även att "Om din chef kollar snett på dig imorgon då du kommer till jobb så är det bara för att vi har ringt till honom och drivit på det här ärendet"..
Betryggande? Nej inte ett dugg. Min chef är den läskigaste mannen jag vet, eller auktoritära människor är överhuvudtaget läskiga.
Han kommer väl skicka ut mig med huvudet före, vilket han i sin tur inte heller kan göra för det är grovt tjänstefel.

Ja hur det här än kommer gå så vill jag bara säga till alla er där ute som känner er orättvist behandlade, har för lite i lön, tycker ni har konstiga arbetstider eller vad som helst att PRATA MED ERAT FACK! Det gör inte ont, du kommer inte få sparken (för gör de det så går du ytterligare till facket, eller tidningen...)
Jag anser att om jag nu inte hjälper mig själv, så kanske jag hjälper andra i samma situation att våga göra sin röst hörd och få det mer rättvist på sin arbetsplats.
Stå på er, och gå med i ett fack, det är deras skyldighet att hjälpa dig, vad det än gäller.

Vi hörs.. Jag är låg.

PUSS!