Psykiatrin hatar vårdcentraler.

För att göra det helt privat har jag tampats med mitt psyke ett tag.
Jag har sökt hit och dit, härs och tvärs. Hänvisats dit och hänvisats dit.
Jag tycker synd om alla svaga, unga, funktionshindrade, mentalt instabila och allt vad ni heter där ute som inte har orken att tampas med idiotiska överläkare, soc, AF, försäkringskassan och alla andra instanser man kan tänkas behöva i samhället.
Orken har jag, jag har min röst, det är mitt enda vapen.

08.45 - läkartid. Läkar tid för något som sitter i skallen, men okej. Ska psykiatrin flyttas ut i primärvården så ska den. Ska psykiatrikerna och psykologerna bli avlastade så ska dem.
Nåväl - en somatiker - en vanlig allmänläkare ska alltså bedömma mitt psyke.
Killen - eller en ung man tar med mig in i ett undersökningsrum. Ni vet ett sånt där vitt, kallt undersökningsrum med undersökningsbrits och allt. Jag på en stol, han på en annan på andra sidan rummet.

Han frågar hur jag mår, jag frågar mig själv hur jag mår.
Hur ska jag ens förmedla det till honom - han kan somatiska sjukdomar, minimalt om psykiska problem.
Så jag försöker. Nej deprimerad bedömmer jag dig inte vara.
Nej, deprimerad är jag absolut inte.
Men ångesten, hur tänker du där? Där får vi nog medicinera.

DÄR gick allt jag lärt mig förlorat.
Nr 1 - försök att hitta orsaken, hjälp patineten att lära sig hantera sina problem.
Nr 2 - sen kan man börja snacka medicin.

Hur fan kan han bedömma mig efter 10 minuters samtal och vips skriva ut lugnande medicin. Jag hade kunnat vara vem som helst som bara ville ha lite medicin en vanlig tisdag.
Så, han säger att han ska ge mig två olika lugnande (för att jag har problem med sömnen b.la) jag uttrycker mig också att det enda jag vill är att ha hjälp att hantera ångesten OCH få hjälp att sova NÄR jag har svårt att sova.
Säger även att en av medicinerna inte hjälp mig innan, men att han ändå tänker skriva ut den, och en annan.
Får även fylla i ett alkoholformulär för att jag dricker för mycket alkohol.
Done and done, lämnar den till honom.. Sen ja, sen var det besöket slut.

Sofia - du har 15 minuter på dig att berätta din livs historia SHOOOOT!
nä men helt ärligt, jag hade en massa andra frågor om andra saker jag har problem med.
Men icke, då hade jag fått boka för det specifika problemet.

Så lite snopen drar jag mig mot skolan, först en sväng in om apoteket för att hämta ut medicinen.
Då har den här läkaren enbart skrivit ut den medicinen jag uttryckligen sagt att den inte funkar.
Och väl på vårdcentralen har jag inte alls sagt något om hur ofta jag bör ta den, om den bara är vid behov eller hur/när/var nej det får jag fråga apoteksbiträdet.
Sagt och gjort - ta den 2-3 ggr/dag - drick inte alkohol när du tagit den.
Men okej, sa jag inte till läkaren att jag inte har problem VARJE dag, utan det kommer då och då OCH att jag har svårt att sova. Jag måste få sova så att skolan fungerar.
Jo det sa jag, och att denna medicinen tar upp till 3 veckor innan den får effekt.
Men vänta lite, ska jag ta den medicinen 3 ggr/dag i 3 veckor OCH klara skolan.
Alltså lugnande - sedativa läkemedel, det gör en lugn ja, men oftast sömnig. När ska jag ta dne 3 ggr/dag. Och om jag bara tar den vid behov - ja då lär jag ju aldrig få någon effekt om det tar upp till 3 veckor innan man märker av effekten.


Jag säger bara - det var ett FETT misstag att flytta ut psykiatrin på vårdcentralerna.
Eller misstaget är väl snarare att folk inte har kunskap tillräckligt.
De har inte tid, inte engagemanget ingenting.
Det kommer ramla igenom folk i det nya systemet sen kvittar det HUR jävla mycket pengar staten tjänar på detta. För det blir bara dyrare i längden, med folk som söker hjälp först när de fått en allvarlig psykiskstörning, istället för att ha kunnat fånga upp dem i ett tidigt skede så att de fick hjälp och kunde ta sig ur sina problem eller i alla fall kunna hantera sina symtom.

Fail - fail - fail.
Så nu ska jag sitta här, suga på lugnande och vänta på remiss - även hoppas på det bästa.
Tur att jag klarar mig själv - stackars er som verkligen behöver hjälpen.