Jag erkänner, jag är med på en dejtingsida, det har jag varit i flera år och ännu inte hittat någon.
Antingen är de för fula, för ointressanta men oftast alldeles för desperata.
Desperata killar över internet (irl också) är fan det värsta jag vet.
"öh kan du skicka en ööööh nakenbild på dig själv.." JA SJÄLVKLART ALLT FÖR DIG NOBODY!
Jag har undrat rätt länge vad jag har för krav, varför jag blir så äcklad och ointresserad av vissa människor.. Innan kom jag på det, lite i alla fall.
Jag vill vara i underläge, det låter fel, men så fort jag anser att jag är lite "över" en annan människa pga olika omständigheter så tappar jag intresse eller får inget intresse allt.
Människor måste intressera mig, göra nåt intressant, jobba med nåt intressant, se intressant ut, annars dör intresset innan det ens börjat.
Det är ett problem, jag har för höga krav. Och det andra problemet är att jag lätt nedvärderar människor som jag tycker är ointressanta, oattraktiva eller har 0 mål eller önskan att utvecklas och utmana sig själv.
Självsäkerhet är sexigt - så är det bara!
Efter denna djupgående analys funderar jag på vad jag ska göra.
Jag struntade i att springa idag, men nu efter en knäckemacka med potatis på så fick jag energi.
Kanske ska gå till gymmet en vända?
Det blev gymmet en vända.
45 minuter intervallträning & sedan mitt sjukgymnastikschema (slarv slarv slarv)
Nu ska jag fortsätta spåna på min tatueringsidé, GAH blir galen.
Tid bokad 21 maj i alla fall - på ettårsdagen sedan misshandeln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar