Handlingsförlamning. Jag känner mig stum. Kall. Tom.
Man tar sådana dumma beslut.
Känns som att hjärnan består av sirap och alla tankar riktas åt samma håll.
Jag dör lite på insidan för varje dag. Blickar ut genom fönstret och inser "Det här är inte min stad".
Det är dags att röra på sig.
Misslyckande, besvikelse har förföljt mig i den här staden enda sedan jag flyttade hit.
Det är dags att flytta på sig. Planen ska sättas i verket nästa sommar hade jag tänkt.
Jag måste ta mig ur detta.
Ångesten, ensamheten, rädslan.
Jag orkar inte fokusera på endast det. Jag måste ta mig ur det.
Segt slem. Som att simma i olja.
Trycker undan det svarta, fokuserar på fakta och tar ett djupt andetag.
Som så många gånger förut.
Börjar om. Refocus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar