Jag är förälskad.
Marken under mina fötter gungar och jag kan bara tänka på leendena och skratten.
Som jag kommer längta efter dig. Tills nästa gång.
Nästa gång, jag kommer alltid undra när nästa gång kommer.
Ett halvår, ett år? Endast några månader?
Jag saknar redan så mycket, vill känna värmen och glädjen.
Så många känslor jag så sällan får känna.
Omfamningarna.
Jag är förälskad.
En komplicerad känsla.
En oroväckande känsla för det får mig att undra hur jag ska klara mig hemma.
Hemma, ett ord jag lärt mig förakta för att jag inte känner mig hemma.
Jag är inte Sofia Mohrin där nere, jag är nåt annat. En halv människa, någon som hela tiden längtar bort.
Längtar och strävar, kompromissar, avskyr, spyr.
Se framåt, sparka bakåt.
Jag är förälskad.
Och jag får lära mig att leva med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar