Ensamhället.

Skadeglädjen är den sanna glädjen.
Den senaste veckan har varit återföreningens vecka.
Fick kontakt med två gamla vänner.
Hjärtat i halsgropen och darrande händer. Men blev i alla fall 25 minuters samtal från S.
Och skadeglädjen är att han den där flyttat tillbaka in i sitt skal.
Jag tror ändå att jag går segrande ur detta, ett steg i taget.
Jag har stoppat huvudet i sanden så länge, jag har skapat min egen ångest och min hjärna sina egna föreställningar. Jag hade fasat inför dagen då samtalet skulle komma och direkt kickar ångesten igång, men när det då visar sig att det gått bra så känns det förbannat bra trots allt.
Man måste våga för att vinna, så jag dansar tango och hoppas det går framåt mer än bakåt.

-
Snart är det träning, sen blir det korridorsfest på Rönnen hos kära Rebecca.
Ha en fin helg vänner och fiender.

bild från igår.

tantmiddag med LIA personal

jag sa du och jag klarar det ihop