Fartkamera.

Hur kunde tiden gå så snabbt? Förra fredagen var här fullt ös, massvis med folk, ganska städat och en fruktansvärt speedad S.
Helt plötsligt är det fredag igen. Men lägenheten är tom, det enda som hörs är den där jävla klockans tickande som jag envist packade upp. Den ska packas ner igen, pallar inte med det.
Mina dumma beslut har gjort att jag inte tänker slösa en krona på att gå ut idag, imorgon kanske det blir 80 kr för en förhoppningsvis awesome kväll på Wonk, efter en förhoppningsvis lyckad kväll här.

För en vit helg går inte, det måste rinna alkohol ner i min strupe och känna huvudet snurra varenda kväll. För så är det, jag måste ta igen min förlorade ungdom. Den som sakta börjar försvinna ifrån mig. För helt plötsligt ska jag fylla 21. I 4:a år har jag bott här nere, fyra ganska långa år då så mycket skit har hunnit passera. Och nej, jag kan inte hjälpa att tänka på det nu när jag packar upp 4 års samlande av grejer. Men jag är inte bitter, faktiskt inte ett dugg. För en gångs skull vet jag vart jag har mig själv, jag vet vart jag har andra, jag vet min plats i världen.
Men vad jag har för plats tänker jag inte berätta.. För hur skulle andra kunna veta?

Nu borde jag nog forstätta om här ska hinna bli färdigt tills imorgon då alla världens djur strömmar in i min lägenhet och jag får vara full och gladare än vanligt. Jag är beroende av människor -det är väl alla?

18.58