Jag tror jag har nämnt detta innan, men jag önskar mig definitivt en teleportation.
Jag saknar folk, både i söder och norr. Och det känns inte som jag kan göra nåt åt det.
Livet hånar mig lite nu, eller så är det jag som hånar livet?
Det känns bra att dela lägenhet, bättre än vad det hade känts om J hade bott kvar i Båstad och jag hade fått pendla.
Men samtidigt tar det så mycket energi, det och jobbet.. Vart finns lusten och orken att träffa vännerna?
Och vill vännerna träffa mig?
Tunga februari, lämna oss. Snart kommer våren, då får man plötsligt tid och ork för allt.
Nu ska jag fortsätta dricka mitt kaffe, gå ut och ta ett bloss och käka lite frukost. Denna dagen innehåller nog inte mycket mer.. Man ska ju "ta det lugnt"..
Ett stort Äntligen och ja "grattis" till Sandra med familj att idioten som en gång krossade familjen äntligen är fast.
All min kärlek och mina kramar till er - http://lifeasiknowit.se/ <3
PUSS!
4 kommentarer:
Jag vill i alla fall träffa dig. <3
Tack hjärtat! <3
Det betyder mycket att du bryr dig.
Du är bäst Sofia! Miss you <3
Det är ju en stor händelse.
och menar, det var ju på nåt vis så vi lärde känna varandra en gång i tiden.. Genom denna tragedi, och när det äntligen blir ett avslut på nåt vis så är man ju så glad och lättad för er skull!
Hoppas vi kan ses mer i sommar Sandra. saknar dig galet. <3
Ja. Tänkte på det häromdagen. Hur skolan förbjöd er att leka med leksaks gevär. haha.:P Men nu är det snart över. :D
Det hoppas jag med. Verkligen! Jag saknar dig oxå. MASSA! <3
Skicka en kommentar