vuxensyndromet.

Jag känner mig som världens tråkigaste och plattaste person.
Som vanligt känns det som jag tappat mig själv lite, som jag flugit ur min egen kropp och cirkulerar över den.
Jag har blivit någon sorts tråkig medelsvensson som jobbar, äter och skiter året om.
Jag vill (hur dumt det än låter) ligga askalas i en buske, skratta så jag får kramp, göra dumma saker och skratta med mina bästa vänner.
Vilka är mina bästa vänner då? Ingen aning. Alla är utspridda. Man umgås med någon där, en annan där, någon ur det "gänget" och någon ur ett annat. Man kan aldrig vara ett enat gäng som hittar på någon azum. Alltid behöva välja vilka man ska vara med den helgen, om man ska åka dit eller hit.
Kanske därför jag trivs med folket på jobb, där är man alltid samma grupp.

Jag vill bara tillhöra något, istället för att behöva ringa runt i flera timmar när man ska fixa ihop nåt.
Är trött på att vara isolerad och tråkig, vill bara ha roligt och släppa loss.
Världens mest virriga inlägg men jag vill fan bara ha kul, jag vill träffa alla jag inte träffat på flera månader och känna att jag varit saknad och visa att jag saknat alla andra.
Men verkar bara som att folk har lessnat.. Hur blev det så?
För att man skaffade pojkvän och ett nytt liv? Det är nog vuxensyndromet.

PUSS!