din känslokalla jävel.

Snart julafton och det känns ju verkligen att man har förväntning i hela kroppen.. eeh INTE!
jag lunkar på i min vanliga takt d.v.s göra ingenting egentligen så för mig har ingenting förändrats.

Mor och far kom i söndags och det utnyttjar man ju såklart. Drog till IKEA med far igår (fick dock betala allting själv).. Köpte hyllor till köket. Min lägenhet är inte ens halvfärdig lixom och idag kommer en sån där värderingstant och ska säga hur mycket lägengeten är värd.

Tur är i alla fall att jag är glad. Att jag inte mår dåligt över någonting. Det är egentligen helt otroligt. Är det för att jag lever i celibat? Att man slipper det egentligen enda som gör riktigt ont förutom ensamhet. Nämligen kärlek. Hur underbart det än är så smärtar brusten kärlek miljontals gånger mer. Så lika bra att vara utan det. jag har lärt mig att kväva känslor när de väl börjar dyka upp. Ingen mening med att spilla tårar på fjärilar i magen.
Men så står jag även där ganska ensam men trygg. I mig själv. För den enda i hela världen jag behöver ha koll på är mig själv.. och inte ens det kan jag.. var på UM igår, lärde mig vikten av gummi o.s.v - GOD JUL SOFIA. aja, det går över det gör det alltid.

kanske ska sluta låta så cynisk och ironisk.. Men det ironiska är att jag inte är ironisk utan helt ärlig och glad egentligen.
Förutom viktproblemet. Tänker inte ens nämna det, tänker inte skriva om något jag gör eller inte gör för då bygger man bara upp förväntningar och ska vara helt seriös and shit.
Har en deadline.. vi får se vad som händer vid deadlinen, då kan jag berätta om mina mål, drömmar och vad jag genomfört..
Spännande va? Trams är vad det är.. bara trams.


nu ska jag sluta tramsa och göra vadå..? ja just det, mina uppgifter på jobb har sinat. Kan verkligen inte göra nåt alls. Om jag inte beger mig ut på cykel vilket är totalt livsfarligt.. totalt.

08:03