Onyttig ångest är när den psykiska och fysiska reaktionen blir starkare än vad som behövs i situationen.
Som jag skrev innan så är ångest en normal fysisk reaktion, kroppen ska förberedas på flykt och kamp.
Men onyttig ångest är när kroppen reageagerar för starkt, och onödigt på något.
Så Ångest syndrom som jag ska skriva om idag är något man kan bli diagnostiserad med, alltså en onyttig, långvarig ångest.
Allmänt ångessyndrom:Tillståndet präglas av att ångest och ångestupplevelsen inte ingår i någon annan psykiatrisk sjukdom.
Många av personlighetsstörningar och även andra diagnoser innehåller ångest, så man ska alltså INTE ha diagnostiserats med något annat.
Grunden för diagnosen:
Man har sådan rädsla och ångest av en itesitet som gör att vanliga livsuppgifter blir svåra eller rent ut sagt omöjliga att utföra.
Paniksyndrom:
- Upprepade och oväntade attacker av ångest som stegras snabbt. Många tror att de kommer att dö, och att man håller på att tappa kontrollen och förståndet.
- Avtar oftast inom 30 minuter.
- Så obehaglig att det inte går att jämnföra med några tidigare somatiska eller psykiska upplevelser.
- De flesta söker av de somatiska besvären.
Symtom:
Hjärtklappning, svettningar, darrningar, illamående, rädsla, stickningar och domningar, värmevallningar, tryck över bröstet (de flesta söker för de tror att de fått en hjärtattack), kvävningskänsla, andnöd.
För att få en diagnos krävs det att man haft minst 2 st allvarliga attacker under 1 månads tid.
Och att man ska ha haft minst 4: av symtomen.
Orsak: - Stressfyllda livsomständigheter. (stressigt på jobb, skola o.s.v)
- Ökad genetisk sårbarhet.
- Benägenhet att tolka kroppsliga symtom i katastrofala termer.
Agorafobi (torgskräck):
- Är en vanlig konsekvens av att man får panikattacker.
- Det blir ett socialt handikapp. Man undviker situationer där det är för mycket folk just för att man är rädd att man ska få en panikattack och inte kunna ta sig därifrån.
- Ca 50% av de som har paniksyndrom har även agorafobi.
Behandling:
- Antidepp (för många av dem får deppressioner p.g.a isoleringen och så vidare)
- Bensodiazepiner
- KBT /beteendeterapi där man exponerar sig med det man är rädd för.
- Sjukgymnastik - främst avslappningstekniker.
Bemötande:- Personalen ska vara lyhörd och arbeta utefter ett inviduellt förhållningssätt för att ge långsiktig och kortsiktig behandling och hjälp.
- Fysisk aktivitet är viktigt.
- Miljön ska vara stimulifattig, alltså inte en massa saker som kan distrahera patienten. Lugn miljö.
Socialfobi:
- Ångest för möte med människor
- Flytande gräns mellan socialfobi och vanlig blyghet
- Personer med socialfobi har ofta panikattacker.
Denna utvecklas ofta ut en ängslig personlighetsläggning.
Behandling:
- KBT (i grupp för att "vänja PT vid andra)
- Läkemedelsbehandling (SSRI - mot depression)
Specifik fobi:
- Mot djur
- Natufenomen (blixtar, översvämning, orkaner)
- Blod, injektioner och skador
- Speciella situationer (trånga utrymmer o.s.v)
Orsak:- Direkta trauman (alltså att PT har råkat ut för någon som framkallad rädslan)
- Observations inlärning (att man har sett någon annan vara rädd för något och därför själv utvecklat en rädsla)
Behandling:
- KBT - exponering av det man är rädd för tillsammans med en terapeut.
Tvångssyndrom (OCD):
- Tvångstankar
- Tvångshandlingar
- Tvångshandlingarna finns till för att neutralisera tvångstankarna.
Diagnos:
- Tvångshandlingar + tvångstankar måste orsaka ett lidande för personen, och vara tidskrävande eller störa dagliga rutiner, yrkesliv eller sociala relationer.
Dessa handlingar och tankar måste uppta minst 1 timme / dygn.
Orsak:
-Genetisk disposition ( att det finns i släkten) 1/4 av dessa har det i släkten.
- Störning: seratoninsystemet i hjärnan är skadat, eller halten för låg.
Depression och ADHD.
Behandling:- KBT (viktigt att försköka motivera personen till detta, för deras egna motivations nivå är oftast låg)
- Antideppresiva medel (klomipramin, SSRI preparat)
- Intresseföreningar som har utbildningar och stöd för anhöriga.
Bemötande:- Uppmuntrande till behandling.
- Gränsättningar ( försöka att bryta mönster, ibland uppvisar personen aggressivitet för att man försöker)
Generaliserande ångestsyndrom (GAD):
- Ständigt närvarande ångest kopplad till en överdriven och varaktig oro för olika saker.
(familj, vänner, hälsa)
Symtom:
Trötthet, irritation, nedstämdhet, oro, nervärderar sig själv, olust, hopplöshetskänslor.
Orsak:- Är den ärftlig?
- Genetisk bakgrund? (forskas mycket)
- Personerna är oftast osjälvständiga.
- Fobier - har oftast fobiska drag.
Behandling:
- Läkemedel - depressionsbehandling
- KBT
- Avslappningstekniker.
Bemötande:
- Ge trygghet och kontinuitet.
- Samtal. Ta sig tid att sitta ner och prata. Uppträd lugnt.
Omvårdnad:
- Personcenterat förhållningssätt.
- Aktiv uppföljning av ångestsyndrom.
- Stödjande kontakter.
- Fokusera på att reducera stressfaktorerna som utslöser ångesten -> skapa en så normal livsföring som man bara kan.
- Avslappningstekniker.
- Hjälp med att tydliggöra känslor och situationer ( att PT lär sig att sätta ord på vad de känner)
- Behov av värme/vila/smärtlindring eller kontakt med anhöriga/vänner/patientförening.
Jahaja, det var ångestsyndromen.
Och nästa gång går vi in på PERSONLIGHETSSTÖRNINGAR. Jag har redan lyckats lista ut en massa människor som har olika störningar.
Ni får själva kategorisera när jag skriver om det. (på skoj) för kom ihåg, det är inte svart och vitt.
Det finns en massa diagnoser och symtom m.m som går in i varandra.
Godnatt - med ett glas rosé.
torsdag 20 oktober 2011
All night
Varenda natt, i flera veckor har jag drömt om J.
Det är så jävla frustrerande för jag saknar inte honom lika mycket som innan.
Men i varenda dröm så är han med. Att vi försonas.
Antingen att han har ny flickvän och jag blir vän med henne.
Eller att han ber om ursäkt och äntligen förstår att han har gjort fel och ber om ursäkt.
Eller bara en massa annat sjukt. Och det är fan tröttsamt att drömma om en människa man helst bara vill glömma.
Idag läste vi i alla fall om personlighetsstörningar. Jag kunde minsann kategorisera in en del psychos om man säger så.
Nämen, vissa "mönster" passar sjukt bra in på vissa personligheter.
Som Antisocial personlighetsstörning (f.d psykopat), visste ni att 60% av de som sitter i Sveriges fängelser har det? Det säger en hel del när man väl vet vad Antisocial personlighets störning innebär.
Hur som, nu är det helg och ledigheter.
Jag fokuserar framåt, positiv energi, glädje, framgång, livet.
Pratade med kuratorn igår också. Känns bra att hon lyssnar på en, att man får lätta sitt hjärta och slippa belasta sina vänner ännu mer.
Hon förstår hur jag känner och det känns bra att jag har rätt att känna alla de här sakerna.
Framtida samtalskontakt kan bli aktuell, eller hon tycker det, jag med.. Så att jag kan lära mig sortera bland mina tankar, lära mig fokusera och ja, slippa känna att jag belastar min omgivning.
Det kan nog bli jätte bra.
Ha en bra helg alla.
Och jag ska skriva fortsättningen på ångest lektionen och såklart personlighetsstörningar någon gång under helgen, kanske redan ikväll.
Bara som en avstickare, funderar på att skaffa ett djur. Frågan är ifall jag verkligen är lämpad att ha djur.
Katt? Marsvin? Fiskar?
Det är så jävla frustrerande för jag saknar inte honom lika mycket som innan.
Men i varenda dröm så är han med. Att vi försonas.
Antingen att han har ny flickvän och jag blir vän med henne.
Eller att han ber om ursäkt och äntligen förstår att han har gjort fel och ber om ursäkt.
Eller bara en massa annat sjukt. Och det är fan tröttsamt att drömma om en människa man helst bara vill glömma.
Idag läste vi i alla fall om personlighetsstörningar. Jag kunde minsann kategorisera in en del psychos om man säger så.
Nämen, vissa "mönster" passar sjukt bra in på vissa personligheter.
Som Antisocial personlighetsstörning (f.d psykopat), visste ni att 60% av de som sitter i Sveriges fängelser har det? Det säger en hel del när man väl vet vad Antisocial personlighets störning innebär.
Hur som, nu är det helg och ledigheter.
Jag fokuserar framåt, positiv energi, glädje, framgång, livet.
Pratade med kuratorn igår också. Känns bra att hon lyssnar på en, att man får lätta sitt hjärta och slippa belasta sina vänner ännu mer.
Hon förstår hur jag känner och det känns bra att jag har rätt att känna alla de här sakerna.
Framtida samtalskontakt kan bli aktuell, eller hon tycker det, jag med.. Så att jag kan lära mig sortera bland mina tankar, lära mig fokusera och ja, slippa känna att jag belastar min omgivning.
Det kan nog bli jätte bra.
Ha en bra helg alla.
Och jag ska skriva fortsättningen på ångest lektionen och såklart personlighetsstörningar någon gång under helgen, kanske redan ikväll.
Bara som en avstickare, funderar på att skaffa ett djur. Frågan är ifall jag verkligen är lämpad att ha djur.
Katt? Marsvin? Fiskar?
tisdag 18 oktober 2011
Lektion; Ångest.
syLika bra att ta ångestdelen nu, kommer inte ha tid någon annan dag.
Så, som sagt, igår började vi läsa om ångest och olika ångest syndrom.
Ångest:
Var 4:e person har någon gång i livet haft så svår ångest att den påverkat livsföringen. Dvs att den påverkat ens dagliga liv så pass att man inte kan leva normalt.
Det är ganska mycket.
Olika ångesttillstånd:
- Reaktivångest: Är en reaktion hos individen där hennes livsmål eller självkänsla ifrågasätts utifrån en specifik orsak/händelse. Alltså, man får ångest över något speciellt som har hänt i ens liv. T.ex livskriser.
- Identitet och utvecklingskris: "Vem är jag"? Känslan av att ens identitet hotas eller förändras.
Detta är en nyttig och sund kris som de flesta går igenom. Särskilt småbarn.
T.ex när barn går igenom en trotsålder.
-Extensiell ångest: Tankar om livets mening eller tankar om döden.
Denna ångest är mest framträdande under puberteten och medelåldern.
Ibland kan känslan av döden bli så påträngande att man inte kan leva normalt, då blir det onormal ångest som jag kommer till senare.
- Överbelastningsångest: Personen utsätts för livskrav där belastningen blir övermäktig.
T.ex man jobbar för mycket, har för mycket krav på sig i sitt liv. Överbelastning helt enkelt.
Vad är då ångest?
- Psykiskt obehag av varierande styrka. (Kom ihåg att allting graderas i olika styrkor, ångest är normalt att känna men vad är normalt och onormalt?)
- Ångest har en biologisk funktion. (Kommer till det sen)
- Ångesten startar och hålls kvar genom att mn hotar sig själv med sina egna tankar.
Naturlig ångest - nyttig ångest.
Hur fyller ångest en nyttig funktion?
Jo, ångesten är ursprungligen till för att kroppen ska ställas in på flykt.
Om vi upplever en farosituation uppkommer en negativkänsla och denna är sammankopplad med det autonoma nervsystemet. (Alltså ett nervsystem vi inte själva styr över).. Kroppen höjer då pulsen, blodtrycket, ökar andningen m.m.. Ställer med andra ord in kroppen på flykt och kamp.
Ett naturligt sätt för kroppen sedan urminnes tider med andra ord.
Så, onyttig ångest kommer vi nu till, dvs icke ändamålsenlig ångest.
Onyttig ångest:
Psykisk och fysiskreaktion blir starkare är vad som behövs i situationen.
Hur känns ångest?
Obehaglig känsla av varsel (att någon kommer hända, ligger i luften), spänd till bristningsgränsen, kan kännas i hela kroppen.
Ni där ute kanske har svar på hur ångest kan kännas?
Fysologiska - kroppsliga symtom:
Hjärtklappning, hyperventilation (boven i dramat), blodtrycksfall, muntorrhet, muskelspänning, yrsel, darrningar, domningar, synrubbningar, svettningar.
Varför jag skriver att hyperventilationen är boven i dramat är bara för att.. När man börjar hyperventilera andas man ut alldeles för mycket koldioxid. Och vad händer då? Jo kroppen reagerar på en massa negativa sätt för att kompensera koldioxid förlusten.. Och då kommer alla andra symtom.
(Därför många söker för hjärtat när de söker, oftast akuten)
Kognitiva symtom:
Ångesten startar genom att man hotar sig själv i sina tankar.
Ångest är en rationell reaktion på irrationella tankar som bygger på falska föreställningar och felaktiga slutsatser.
Utlösande faktorer kan vara:
- Att man inte blir omtyckt (hemma, av vänner m.m.)
- Inte duga i skolan, idrott, arbetet
- Någon i familjen blir sjuk, oro kring detta.
Man kan då skapa oliak strategier för att undkomma de "farliga" situationerna.
Flyktbeteende: Man lär sig strategin att fly, inte att klara av hotfulla situationer. Man kanske tar till lugnande medicin eller alkohol för att försöka dämpa eller klara av vissa situationer.
Undvikandebeteende; Man undviker helt enkelt att utsätta sig för det man är rädd för istället för att möta den. Man isolerar sig ofta för att man inte vill utsätta sig för miljöer och situationer där t.ex en ångest attack kan framkomma.
Behandling och bemötande:- Alltid kroppsundersökning 1 gången en patient söker för att utesluta somatiska (kroppsliga) sjukdomar.
- Ångestfylld person kan ha en smittande effekt på omgivning. T.ex kan anhöriga och andra reagera väldigt starkt om patienten i fråga är stensäker på att det är hjärtat kan även omgivningen bli lika övertygade.
- Farmakologiskbehandling (i akutfas)
- Benzodiazepiner (sedativa/lugnande)
- Hypnotika (sömnmedicin)
- Antidepressiva (SSRI preparat)
Hantera sin ångest:
Patienten ska lära sig sätta ord på problemet, ev ändra någon i sin livssituation och livssammanhang.
Lära sig vad det är som orsakar ångesten och kanske lära om att det inte är farligt.
Så går vi (personalen) tillväga:
- Lära patienten hur ångesten uppstår och hur kroppen kan reagera rent fysiologiskt.
- Lära PT hur man lever och hanterar sin ångest.
- Att vi sätter upp konkreta mål för PT och att man tar små steg i taget.
Strategier att undvika ångest:
- Distrahera personen, eller lär patienten att distrahera sig själv. Gör någon man tycker om för att bryta mönstret. Läs en bok, ta en promenad, saker som är avstressande. Och som sagt, viktigt att bryta gamla destruktiva mönster.
- Be om hjälp att stå ut med känslan. T.ex om man har någon vän man kan ringa och prata med de gånger man känner att paniken och ångesten väller upp.
Sådär, nu har jag skrivit övergripande var ångest innebär.
Och nu börjar snart Desperate Housewifes så.. Got to go.
Snart ska jag försöka skriva de olika ångest syndromen som finns.
Godkväll.
Så, som sagt, igår började vi läsa om ångest och olika ångest syndrom.
Ångest:
Var 4:e person har någon gång i livet haft så svår ångest att den påverkat livsföringen. Dvs att den påverkat ens dagliga liv så pass att man inte kan leva normalt.
Det är ganska mycket.
Olika ångesttillstånd:
- Reaktivångest: Är en reaktion hos individen där hennes livsmål eller självkänsla ifrågasätts utifrån en specifik orsak/händelse. Alltså, man får ångest över något speciellt som har hänt i ens liv. T.ex livskriser.
- Identitet och utvecklingskris: "Vem är jag"? Känslan av att ens identitet hotas eller förändras.
Detta är en nyttig och sund kris som de flesta går igenom. Särskilt småbarn.
T.ex när barn går igenom en trotsålder.
-Extensiell ångest: Tankar om livets mening eller tankar om döden.
Denna ångest är mest framträdande under puberteten och medelåldern.
Ibland kan känslan av döden bli så påträngande att man inte kan leva normalt, då blir det onormal ångest som jag kommer till senare.
- Överbelastningsångest: Personen utsätts för livskrav där belastningen blir övermäktig.
T.ex man jobbar för mycket, har för mycket krav på sig i sitt liv. Överbelastning helt enkelt.
Vad är då ångest?
- Psykiskt obehag av varierande styrka. (Kom ihåg att allting graderas i olika styrkor, ångest är normalt att känna men vad är normalt och onormalt?)
- Ångest har en biologisk funktion. (Kommer till det sen)
- Ångesten startar och hålls kvar genom att mn hotar sig själv med sina egna tankar.
Naturlig ångest - nyttig ångest.
Hur fyller ångest en nyttig funktion?
Jo, ångesten är ursprungligen till för att kroppen ska ställas in på flykt.
Om vi upplever en farosituation uppkommer en negativkänsla och denna är sammankopplad med det autonoma nervsystemet. (Alltså ett nervsystem vi inte själva styr över).. Kroppen höjer då pulsen, blodtrycket, ökar andningen m.m.. Ställer med andra ord in kroppen på flykt och kamp.
Ett naturligt sätt för kroppen sedan urminnes tider med andra ord.
Så, onyttig ångest kommer vi nu till, dvs icke ändamålsenlig ångest.
Onyttig ångest:
Psykisk och fysiskreaktion blir starkare är vad som behövs i situationen.
Hur känns ångest?
Obehaglig känsla av varsel (att någon kommer hända, ligger i luften), spänd till bristningsgränsen, kan kännas i hela kroppen.
Ni där ute kanske har svar på hur ångest kan kännas?
Fysologiska - kroppsliga symtom:
Hjärtklappning, hyperventilation (boven i dramat), blodtrycksfall, muntorrhet, muskelspänning, yrsel, darrningar, domningar, synrubbningar, svettningar.
Varför jag skriver att hyperventilationen är boven i dramat är bara för att.. När man börjar hyperventilera andas man ut alldeles för mycket koldioxid. Och vad händer då? Jo kroppen reagerar på en massa negativa sätt för att kompensera koldioxid förlusten.. Och då kommer alla andra symtom.
(Därför många söker för hjärtat när de söker, oftast akuten)
Kognitiva symtom:
Ångesten startar genom att man hotar sig själv i sina tankar.
Ångest är en rationell reaktion på irrationella tankar som bygger på falska föreställningar och felaktiga slutsatser.
Utlösande faktorer kan vara:
- Att man inte blir omtyckt (hemma, av vänner m.m.)
- Inte duga i skolan, idrott, arbetet
- Någon i familjen blir sjuk, oro kring detta.
Man kan då skapa oliak strategier för att undkomma de "farliga" situationerna.
Flyktbeteende: Man lär sig strategin att fly, inte att klara av hotfulla situationer. Man kanske tar till lugnande medicin eller alkohol för att försöka dämpa eller klara av vissa situationer.
Undvikandebeteende; Man undviker helt enkelt att utsätta sig för det man är rädd för istället för att möta den. Man isolerar sig ofta för att man inte vill utsätta sig för miljöer och situationer där t.ex en ångest attack kan framkomma.
Behandling och bemötande:- Alltid kroppsundersökning 1 gången en patient söker för att utesluta somatiska (kroppsliga) sjukdomar.
- Ångestfylld person kan ha en smittande effekt på omgivning. T.ex kan anhöriga och andra reagera väldigt starkt om patienten i fråga är stensäker på att det är hjärtat kan även omgivningen bli lika övertygade.
- Farmakologiskbehandling (i akutfas)
- Benzodiazepiner (sedativa/lugnande)
- Hypnotika (sömnmedicin)
- Antidepressiva (SSRI preparat)
Hantera sin ångest:
Patienten ska lära sig sätta ord på problemet, ev ändra någon i sin livssituation och livssammanhang.
Lära sig vad det är som orsakar ångesten och kanske lära om att det inte är farligt.
Så går vi (personalen) tillväga:
- Lära patienten hur ångesten uppstår och hur kroppen kan reagera rent fysiologiskt.
- Lära PT hur man lever och hanterar sin ångest.
- Att vi sätter upp konkreta mål för PT och att man tar små steg i taget.
Strategier att undvika ångest:
- Distrahera personen, eller lär patienten att distrahera sig själv. Gör någon man tycker om för att bryta mönstret. Läs en bok, ta en promenad, saker som är avstressande. Och som sagt, viktigt att bryta gamla destruktiva mönster.
- Be om hjälp att stå ut med känslan. T.ex om man har någon vän man kan ringa och prata med de gånger man känner att paniken och ångesten väller upp.
Sådär, nu har jag skrivit övergripande var ångest innebär.
Och nu börjar snart Desperate Housewifes så.. Got to go.
Snart ska jag försöka skriva de olika ångest syndromen som finns.
Godkväll.
Yester day.
Ett kalas...
.. och ett glas rosévin.
 |
| "prep - färglada naglar på barnkalas" |
 |
| "3 år, redan frisör" |
 |
| "Future perfect" |
Fashion.
Jävlar vad trött jag är. Helt seriöst.
Bihålorna är igenproppade med snor (true story)! Är så tung i huvudet så det knappt är sant.
Men.. de svaga de ger sig.
Så, jag är ganska nöjd med mitt liv.
Det finns de som har det värre och såklart de som har de bättre.
Som min käre vän Izza som äntligen hittat en vettig brud, var ju fanimej på tiden det alltså. Och en snygg brud också, också på tiden!
Jag har även börjat ändra min inställning till det mesta.
Innan var jag sån som alltid skulle vara omtyckt, hade alltid en känsla av att behöva vara någon man egentligen inte är, totalt göra om sig för att passa in i vissa situationer.
Jag har blivit less på det. Under våren/sommaren/hösten har folk visat att folk inte uppskattar mig mer om jag försöker vara något jag inte är..
Så jag försöker vara den jag är.
Invanda beteenden är oerhört svåra att bryta, men jag försöker.
Så jag ska vara ärlig & rättfram utan att bli elak.
Bara helt enkelt våga säga nej om det är något jag inte vill göra.
Våga säga om det är något hos en person jag inte gillar, eller ett beteende jag inte gillar.
Kanske förlorar jag fler på vägen, men det är nog bara sunt.
Tänkte skriva lite om ångest syndrom, för det har vi pratat om de senaste två dagarna i skolan.
Mycket intressant och lärorikt, frågan är om jag hinner och orkar idag.
Är som sagt tokigt trött & har miljoner saker att ordna (dvs lata mig i soffan)..
Mor är även nere och igår var det kalas och jag aaaaaaah.. ja, det är roligt att ha mycket att göra helt enkelt men summan blir att man är galet trött.
Så, jag skriver om syndromen någon dag .. snart. Och jag ska även skriva om personlighetsstörningar när vi gått igenom det på torsdag.
Hai.
Bihålorna är igenproppade med snor (true story)! Är så tung i huvudet så det knappt är sant.
Men.. de svaga de ger sig.
Så, jag är ganska nöjd med mitt liv.
Det finns de som har det värre och såklart de som har de bättre.
Som min käre vän Izza som äntligen hittat en vettig brud, var ju fanimej på tiden det alltså. Och en snygg brud också, också på tiden!
Jag har även börjat ändra min inställning till det mesta.
Innan var jag sån som alltid skulle vara omtyckt, hade alltid en känsla av att behöva vara någon man egentligen inte är, totalt göra om sig för att passa in i vissa situationer.
Jag har blivit less på det. Under våren/sommaren/hösten har folk visat att folk inte uppskattar mig mer om jag försöker vara något jag inte är..
Så jag försöker vara den jag är.
Invanda beteenden är oerhört svåra att bryta, men jag försöker.
Så jag ska vara ärlig & rättfram utan att bli elak.
Bara helt enkelt våga säga nej om det är något jag inte vill göra.
Våga säga om det är något hos en person jag inte gillar, eller ett beteende jag inte gillar.
Kanske förlorar jag fler på vägen, men det är nog bara sunt.
Tänkte skriva lite om ångest syndrom, för det har vi pratat om de senaste två dagarna i skolan.
Mycket intressant och lärorikt, frågan är om jag hinner och orkar idag.
Är som sagt tokigt trött & har miljoner saker att ordna (dvs lata mig i soffan)..
Mor är även nere och igår var det kalas och jag aaaaaaah.. ja, det är roligt att ha mycket att göra helt enkelt men summan blir att man är galet trött.
Så, jag skriver om syndromen någon dag .. snart. Och jag ska även skriva om personlighetsstörningar när vi gått igenom det på torsdag.
Hai.
söndag 16 oktober 2011
Dansa röven av dig.
VNV Nation - Electronaut
Om ni vill ha en låt att dansa röven av er till, lyssna på denna.
Den har förgyllt många festivaler för mig.
Om ni vill ha en låt att dansa röven av er till, lyssna på denna.
Den har förgyllt många festivaler för mig.
Veckans schema.
Måndag 17 okt 10.00 - 15.00 2017 Forts Kris och krisbistånd PTSD
Transkulturell psykiatri
Tisdag 18 okt 9.00 - 15.00 2017 Ångestsyndrom
Torsdag 20 okt 9.00 - 15.00 2017 Personlighetsstörning
Intressant or what?
Ska nog försöka skriva lite här vad vi går igenom på lektionerna.
Alltid nyttigt för mig att repetera, och kanske roligt för er läsare att få veta lite mer också?
Eller vad säger ni?!
Min mamma kommer ner imorgon, det är faktiskt Tilli´s 3 års dag. Och hon vill så gärna förlja med på en lektion.
Blir mycket Eslöv denna veckan, får åka in även på onsdag tyvärr.
Och stanna länge på tisdag, tyvärr.
Idag blir det nog en trevlig dag med brorsan. Solen skiner och Ribban + promenad lockar.
Transkulturell psykiatri
Tisdag 18 okt 9.00 - 15.00 2017 Ångestsyndrom
Torsdag 20 okt 9.00 - 15.00 2017 Personlighetsstörning
Intressant or what?
Ska nog försöka skriva lite här vad vi går igenom på lektionerna.
Alltid nyttigt för mig att repetera, och kanske roligt för er läsare att få veta lite mer också?
Eller vad säger ni?!
Min mamma kommer ner imorgon, det är faktiskt Tilli´s 3 års dag. Och hon vill så gärna förlja med på en lektion.
Blir mycket Eslöv denna veckan, får åka in även på onsdag tyvärr.
Och stanna länge på tisdag, tyvärr.
Idag blir det nog en trevlig dag med brorsan. Solen skiner och Ribban + promenad lockar.
lördag 15 oktober 2011
Dumidummmdumm
Röka i köket får man icke göra.
Finna en massa annat jag kanske ska göra.
Känner mig som Carrie i Sex and the city när jag bloggar med en cigg i käften.
Ska ta tag i tatuering och piercing situationen.
Hälso situationen.
Hitta mig själv situationen - självhjälpsgrupp 1430 på tisdag.
Hur små ens problem än må vara; ta tag i dem. du hjälper dig själv och alla andra runt omkring dig.
För hoppningsvis kommer man ut som en sund människa på andra sidan. Hur ont det än må göra på vägen.
Kanske hittar man nåt nytt.
Som Bobban sa: the sun is shining.
Och det där...
In med Rosévinet i kylen.
Slagga ett tag på soffan.
Deal
Finna en massa annat jag kanske ska göra.
Känner mig som Carrie i Sex and the city när jag bloggar med en cigg i käften.
Ska ta tag i tatuering och piercing situationen.
Hälso situationen.
Hitta mig själv situationen - självhjälpsgrupp 1430 på tisdag.
Hur små ens problem än må vara; ta tag i dem. du hjälper dig själv och alla andra runt omkring dig.
För hoppningsvis kommer man ut som en sund människa på andra sidan. Hur ont det än må göra på vägen.
Kanske hittar man nåt nytt.
Som Bobban sa: the sun is shining.
Och det där...
In med Rosévinet i kylen.
Slagga ett tag på soffan.
Deal
untz.
Aff.
Chilldrack hos Rebecca igår, trodde inte att jag kunde bli bakis av en varm/kall.
Ändå vaknar jag 08:15 och somnade som en stock senare på soffan.
Hade planerat att städa idag, men då ringer bror & vi ska tydligen genomsöka stan på en present till Tilli som fyller 3 år på måndag. Woopei.
äh.
Chilldrack hos Rebecca igår, trodde inte att jag kunde bli bakis av en varm/kall.
Ändå vaknar jag 08:15 och somnade som en stock senare på soffan.
Hade planerat att städa idag, men då ringer bror & vi ska tydligen genomsöka stan på en present till Tilli som fyller 3 år på måndag. Woopei.
äh.
 |
| måste klippa mina toppar |
 |
| ska lära mig hålla en kopp korrekt |
 |
| do the creep haaa |
fredag 14 oktober 2011
väx ner.
Jag vägrar att bli gammal och tråkig.
Vart är det galna? Vart försvann det?!
Saknar 2 år sedan. En källare med mögel i.
Dans på bordet och 48 öl.
Är det jag som blivit tråkigt, eller är det umgänget?
Sluta växa upp!
top drop.
När vet man att man är redo?
Böjer mig ner, tar ett djupt andetag.
Känner ilningarna och värmen spridas i kroppen, pulserande.
Hjärtat ökar sin frekvens och jag kan plötsligt inte andas längre.
Böjer mig ner, tar ett djupt andetag.
Känner ilningarna och värmen spridas i kroppen, pulserande.
Hjärtat ökar sin frekvens och jag kan plötsligt inte andas längre.
torsdag 13 oktober 2011
Olika faser och reaktioner vid Kris.
Domen kom idag, vill inte gå ut offentligt med den, så om någon vill veta, fråga mig personligen istället.
Idag på skolan gick vi igenom kriser och krisbestånd.
Ni ska veta att en kris egentligen kan vara vad som helst. Eller snarare, en kris är väldigt individuellt.
För vissa kan det vara när ens hund dör, en misshandel, bortgång, ni vet.
Du kanske någon gång upplevt att folk nonchalerar dina problem, "att det där var väl ingenting", återigen. Det kan ingen annan bestämma.
> Styrkan av ett trauma bestäms av den grad skada som traumat innebär för individen = DU!
Olika människor har olika svårt eller lätt att känna empati för andra. Jag har väldigt svårt att känna empati (tyvärr) medan vissa har väldigt lätt att känna detta. Sympati och empati är två skilda saker. Man kan sympatisera med människor, i stort sätt känna medlidande. Medans empati är att man får en realistisk förståelse för han eller hennes känslor, nästan som att man upplevt det själv.
Det finns 4 st faser:
- akutfasen
- rekreationsfasen
- bearbetningsfasen
- nyorienteringsfasen.
Akutfas:Varar från några timmar upp till några dygn, här är oftast personen väldigt skakad och det är viktigt att upprepa information och annat som kan vara av vikt för den drabbade. Helt enkelt för att man inte kan ta till sig informationen om det som har hänt. Och alla reagerar olika, vissa är cool lugna medan vissa är helt hysteriska och gråter okontrollerat.
Rekreationsfasen:Denna varar från några dygn upp till flera månader. Det är nu som smärtan av händelsen börjar komma upp till ytan och man har insett men inte nödvändigtvis förstått och tagit till sig det som hänt. Oftast innebär det en stor psykologisk omställning, och personen försöker oftast hitta en mening med det som inträffat,
Sorgreaktion:I denna fasen gråter man väldigt mycket, eller inte alls hos vissa, men gråten är viktig. Glöm aldrig det.
Man kan känna mycket ångest. Jag vaknade till exempel varje morgon med ett ryck, magen vart helt varm och ångesten sköljde över en som en våg och man fick inte luft. Detta kunde hända om och om vid olika tillfällen på dagen. Värst var morgonen och kvällarna, man ville inte kliva upp, men när man väl var uppe ville man aldrig lägga sig.
Dålig sömn, minskad aptit, hjärtklappning och störd dygnsrytm är vanligt. Och detta skapar i sig problem, för har man ingen normal dygnsrytm så fungerar inte vardagen riktigt som den ska.
Man är oftast väldigt förtvivlad, känner tomhet, vrede och kan ibland göra desperata handlingar.
Varför reagerar man då på så olika sätt, vad är det som stter igång?
Jo, det är försvarsmekanismer i kroppen. Dessa är helt omedvetna, alltså du kan inte påverka dem, och man reagerar så för att minska upplevelsen av hot och fara för det medvetna jaget.
- Regression: Man kan framstå som barnslig, man vill att andra ska bestämma, man kan få väldiga utbrott men även ta till missbruk såsom alkohol och droger.
- Förnekelse: Man kanske kan undvika att se det faktiska som har hänt. "Ljuger" för sig själv.
- Projektion: Man försöker lägga över känslor och föreställningar på andra. T.ex skuld och aggressivitet. Och det är väl här man kan förlora många vänner bland annat. I mitt fall försökte jag få alla runt omkring mig att bekräfta att det jag gjorde var rätt.
- Rationalisering: Skenbart förnuft minskar hotet. Alltså, återigen ljuger man för sig själv. T.ex om man har cancer och har ont i ryggen p.g.a det så säger man istället att det är p.g.a ryggskott.
- Isolering: Av känslor och smärtor så att man slipper känna.
- Undertryckande (detta gör man mer medvetet): Trycker undan sina känslor i vissa situationer, kanske tar sig samman, om man t.ex ska på middag.
Sedan kommer:
Bearbetningsfasen:- Varar i månader upp till flera år. Det är här som försvaren minskar, förnekelsen, skammen och man går istället över till den rehabiliterande delen av krisförloppet och börjar försöka reparera.
Man klarar oftast av att hålla smärtan borta i kortare stunder, och det i sin tur möjliggör plats för konstruktivt tänkande, så att man t.ex kanske kan börja arbeta eller ta upp sina intressen.
Acceptans:Djupare insikt om det som har hänt, man kanske hittar meningen inom sig.
Nyorienteringsfasen:- Den psykiska smärtan är under kontroll och man kanske inte alls får ångest eller gråtattacker t.ex.
Det är nu man försöker lära sig leva med sorgen, för även fast man kommit en bra bit så går inte all sorg över. Det är olika hur individerna löser sin kris och hur man löser den, om man ens kan lösa den.
Varför jag skriver om detta är bara för att.. Jag har gått igenom en kris. En jävla kris.
Tyvärr har jag och andra avfärdat den, och framför allt ingen har förklarat för mig att jag gör det, hur jag ska gå igenom den och hur jag ska hantera den.
Vid en akut kris, som t.ex att ens man går bort är det rätt stora team som ska ta hand om en.
Men i min situation blev jag lämnad helt själv. Först några dagar senare ringde det någon från brottsofferjouren och undrade om jag behövde prata.
Jag hade kunnat skriva något i stil med detta just nu "Men iofs, finns ju folk som är med om värre, mitt var ju ingenting".. återigen individen.
Och jag ska säga att jag hade tur, jag har haft tur både i kontakter med psykvård och andra att jag har kunnat klara mig själv ändå. Inte bäst, men ändå bra.
Men det finns människor som hamnar i sådan chock och med följd av akutfas att de ja, de kollapsar.
Och även att.. Jag har förlorat många vänner under de senaste månaderna.
Jag har känt skam, jag har haft ångest, jag har känt hat för att jag har varit "pain in the ass".. jag har bett om ursäkt, jag har gråtit, jag har känt mig patetisk.
OM jag hade vetat allt detta hade jag kanske inte känt på det viset.
För som sagt, alla reagerar olika. Och man måste få gå igenom sina faser.
Vissa hanterar inte det, vissa dras själv ner i skiten när en av ens vänner har en kris.
Jag vet själv att man inte alltid pallar. Samtidigt har jag såklart fått veta vilka som finns där no matter what.
Jag bara känner för min egen del att jag inte vill vara arg och besviken på mig själv och jag vill inte att folk ska känna att jag anklagar dem. Jag vill bara påvisa att det inte finns några rätt och fel.
Det enda folk möjligtvis hade kunnat säga till mig är "Du Sofia, jag pallar inte att finnas där för dig, jag orkar inte med att du mår dåligt".. Jag hade blivit sur, vem hade inte det.
Men jag tror att i längden hade jag sluppit mycket ångest och skuldkänslor för att det är "jag" som har varit jobbig, dryg & patetisk.
Hoppas ni förstår vad jag menar.
Det är i alla fall fantastiskt vilka mekanismer som finns i våra kroppar.
Hoppas ni har lärt er något, fått insikt eller bara känner att "fan vad skönt, det jag har känt eller känner är inte helt jävla tokigt"...
Idag på skolan gick vi igenom kriser och krisbestånd.
Ni ska veta att en kris egentligen kan vara vad som helst. Eller snarare, en kris är väldigt individuellt.
För vissa kan det vara när ens hund dör, en misshandel, bortgång, ni vet.
Du kanske någon gång upplevt att folk nonchalerar dina problem, "att det där var väl ingenting", återigen. Det kan ingen annan bestämma.
> Styrkan av ett trauma bestäms av den grad skada som traumat innebär för individen = DU!
Olika människor har olika svårt eller lätt att känna empati för andra. Jag har väldigt svårt att känna empati (tyvärr) medan vissa har väldigt lätt att känna detta. Sympati och empati är två skilda saker. Man kan sympatisera med människor, i stort sätt känna medlidande. Medans empati är att man får en realistisk förståelse för han eller hennes känslor, nästan som att man upplevt det själv.
Det finns 4 st faser:
- akutfasen
- rekreationsfasen
- bearbetningsfasen
- nyorienteringsfasen.
Akutfas:Varar från några timmar upp till några dygn, här är oftast personen väldigt skakad och det är viktigt att upprepa information och annat som kan vara av vikt för den drabbade. Helt enkelt för att man inte kan ta till sig informationen om det som har hänt. Och alla reagerar olika, vissa är cool lugna medan vissa är helt hysteriska och gråter okontrollerat.
Rekreationsfasen:Denna varar från några dygn upp till flera månader. Det är nu som smärtan av händelsen börjar komma upp till ytan och man har insett men inte nödvändigtvis förstått och tagit till sig det som hänt. Oftast innebär det en stor psykologisk omställning, och personen försöker oftast hitta en mening med det som inträffat,
Sorgreaktion:I denna fasen gråter man väldigt mycket, eller inte alls hos vissa, men gråten är viktig. Glöm aldrig det.
Man kan känna mycket ångest. Jag vaknade till exempel varje morgon med ett ryck, magen vart helt varm och ångesten sköljde över en som en våg och man fick inte luft. Detta kunde hända om och om vid olika tillfällen på dagen. Värst var morgonen och kvällarna, man ville inte kliva upp, men när man väl var uppe ville man aldrig lägga sig.
Dålig sömn, minskad aptit, hjärtklappning och störd dygnsrytm är vanligt. Och detta skapar i sig problem, för har man ingen normal dygnsrytm så fungerar inte vardagen riktigt som den ska.
Man är oftast väldigt förtvivlad, känner tomhet, vrede och kan ibland göra desperata handlingar.
Varför reagerar man då på så olika sätt, vad är det som stter igång?
Jo, det är försvarsmekanismer i kroppen. Dessa är helt omedvetna, alltså du kan inte påverka dem, och man reagerar så för att minska upplevelsen av hot och fara för det medvetna jaget.
- Regression: Man kan framstå som barnslig, man vill att andra ska bestämma, man kan få väldiga utbrott men även ta till missbruk såsom alkohol och droger.
- Förnekelse: Man kanske kan undvika att se det faktiska som har hänt. "Ljuger" för sig själv.
- Projektion: Man försöker lägga över känslor och föreställningar på andra. T.ex skuld och aggressivitet. Och det är väl här man kan förlora många vänner bland annat. I mitt fall försökte jag få alla runt omkring mig att bekräfta att det jag gjorde var rätt.
- Rationalisering: Skenbart förnuft minskar hotet. Alltså, återigen ljuger man för sig själv. T.ex om man har cancer och har ont i ryggen p.g.a det så säger man istället att det är p.g.a ryggskott.
- Isolering: Av känslor och smärtor så att man slipper känna.
- Undertryckande (detta gör man mer medvetet): Trycker undan sina känslor i vissa situationer, kanske tar sig samman, om man t.ex ska på middag.
Sedan kommer:
Bearbetningsfasen:- Varar i månader upp till flera år. Det är här som försvaren minskar, förnekelsen, skammen och man går istället över till den rehabiliterande delen av krisförloppet och börjar försöka reparera.
Man klarar oftast av att hålla smärtan borta i kortare stunder, och det i sin tur möjliggör plats för konstruktivt tänkande, så att man t.ex kanske kan börja arbeta eller ta upp sina intressen.
Acceptans:Djupare insikt om det som har hänt, man kanske hittar meningen inom sig.
Nyorienteringsfasen:- Den psykiska smärtan är under kontroll och man kanske inte alls får ångest eller gråtattacker t.ex.
Det är nu man försöker lära sig leva med sorgen, för även fast man kommit en bra bit så går inte all sorg över. Det är olika hur individerna löser sin kris och hur man löser den, om man ens kan lösa den.
Varför jag skriver om detta är bara för att.. Jag har gått igenom en kris. En jävla kris.
Tyvärr har jag och andra avfärdat den, och framför allt ingen har förklarat för mig att jag gör det, hur jag ska gå igenom den och hur jag ska hantera den.
Vid en akut kris, som t.ex att ens man går bort är det rätt stora team som ska ta hand om en.
Men i min situation blev jag lämnad helt själv. Först några dagar senare ringde det någon från brottsofferjouren och undrade om jag behövde prata.
Jag hade kunnat skriva något i stil med detta just nu "Men iofs, finns ju folk som är med om värre, mitt var ju ingenting".. återigen individen.
Och jag ska säga att jag hade tur, jag har haft tur både i kontakter med psykvård och andra att jag har kunnat klara mig själv ändå. Inte bäst, men ändå bra.
Men det finns människor som hamnar i sådan chock och med följd av akutfas att de ja, de kollapsar.
Och även att.. Jag har förlorat många vänner under de senaste månaderna.
Jag har känt skam, jag har haft ångest, jag har känt hat för att jag har varit "pain in the ass".. jag har bett om ursäkt, jag har gråtit, jag har känt mig patetisk.
OM jag hade vetat allt detta hade jag kanske inte känt på det viset.
För som sagt, alla reagerar olika. Och man måste få gå igenom sina faser.
Vissa hanterar inte det, vissa dras själv ner i skiten när en av ens vänner har en kris.
Jag vet själv att man inte alltid pallar. Samtidigt har jag såklart fått veta vilka som finns där no matter what.
Jag bara känner för min egen del att jag inte vill vara arg och besviken på mig själv och jag vill inte att folk ska känna att jag anklagar dem. Jag vill bara påvisa att det inte finns några rätt och fel.
Det enda folk möjligtvis hade kunnat säga till mig är "Du Sofia, jag pallar inte att finnas där för dig, jag orkar inte med att du mår dåligt".. Jag hade blivit sur, vem hade inte det.
Men jag tror att i längden hade jag sluppit mycket ångest och skuldkänslor för att det är "jag" som har varit jobbig, dryg & patetisk.
Hoppas ni förstår vad jag menar.
Det är i alla fall fantastiskt vilka mekanismer som finns i våra kroppar.
Hoppas ni har lärt er något, fått insikt eller bara känner att "fan vad skönt, det jag har känt eller känner är inte helt jävla tokigt"...
onsdag 12 oktober 2011
Automatic
6 timmar på biblioteket. Börjar tycka om M mer och mer faktiskt. Medans J bara är helt dum i huvudet.
Yeyeyey, redovisning imorgon då, känns ju sådär främmande. Fast, brukar gå bra.
Avnjuter en god kopp kaffe i finstövlarna i väntat på Anna och Alexis.
Vi beger oss snart till Trelleborg. Denna veckan är det ju Skåne veckan som inriktar sig helt på psykisk ohälsa, så är en massa föreläsningar. Idag är det "Vård som straff - rättpsykiatri", ska även ta en sväng in om museet där de har en utställning om psykiatrins historia.
Är en bra onsdag denna känner jag.
>Skåne veckan.
>Låt det läka - utställning psykiatri då och nu
Nu - Vnv Nations nya album.
4 sure!
Yeyeyey, redovisning imorgon då, känns ju sådär främmande. Fast, brukar gå bra.
Avnjuter en god kopp kaffe i finstövlarna i väntat på Anna och Alexis.
Vi beger oss snart till Trelleborg. Denna veckan är det ju Skåne veckan som inriktar sig helt på psykisk ohälsa, så är en massa föreläsningar. Idag är det "Vård som straff - rättpsykiatri", ska även ta en sväng in om museet där de har en utställning om psykiatrins historia.
Är en bra onsdag denna känner jag.
>Skåne veckan.
>Låt det läka - utställning psykiatri då och nu
Nu - Vnv Nations nya album.
4 sure!
tisdag 11 oktober 2011
mind.
Och det vet jag typ inte ens idag
det gick för fort, vi vände blad
från ett sånt förhållande tar det lång tid att tända av
Det bästa sex jag haft i hela mitt liv
jag nästan jag nästan skäms över att säga det högt
ibland så, skippar vi snacket vi bara vet vad vi vill
Det kändes nästan överflödigt och använda rösten, okej
Fyfan vad sjukt att man kan känna sån passion
vi åt och drack & grät och vi skrattade och vi kom ihop
Som bästa vännen som har tagit det till nästa level
där vi bara hoppades men fick se vad som hände!
För hon var bäst, försök & överträffa det, ja
För hon var bäst, försök & överträffa det, ja
För hon var bäst, men kommer aldrig mer tillbaks
För hon, flyger iväg som ett pappersflygplan!
Lilla baby jag kan inte stanna kvar
jag fuckar upp ditt organiserade liv
Jag har rappat in en massa pengar
allt du vill kan du få, men ingen trygg framtid
Jag har packat mina saker,
på väg ut från vår lägenhet nu snart är den din
Skulle bara vilja krypa ner i sängen och säga
säga förlåt för de blev som det blir
In my freaking mind, you sing this song every night.
In my mind..
måndag 10 oktober 2011
Tänk att man kan känna sig så jävla naken utan en annan människa.
Det skär i själen varenda dag.
4 månader, lite till. Det går över Sofia, det gör det alltid.
De senaste dagarna har jag i alla fall kunnat ta det lugnt, andas, men ständigt den där irriterande tanken bak i hjärnan. Hela tiden.
Kanske kommer jag få en förklaring, eller många förklaringar framöver, nu har vi börjat läsa om psykiatri.
Kanske till och med kan använda mig av mina erfarenheter, och dig som exempel.
Eller det kanske inte kommer förän Missbruk & droger kursen, man vet ju aldrig.
Jag vill bara börja känna mig hel.
För blir ganska handikappad i allt jag gör, har haft en och annan chans att gå på någon sorts date.
Men hur skulle det kännas? Känner redan äcklet välla upp inom mig, paniken över att lämna alla tankar. Träffa någon ny, börja om, lära känna. Jag vet såväl att det inte fungerar, det fungerar aldrig om man inte släppt den andre. Har gjort det misstaget en gång, never more.
Detta är, som allt annat något man måste klara av helt själv. Man måste gå igenom alla faserna.
Skammen, hatet, saknaden, längtan. Just nu befinner jag mig väl lite överallt.
Mest bekymrad är jag dock över mina vänner, de som jag verkar ha förlorat. De som försvunnit.
Någon som däremot finns kvar är Linda. Idag väntade världens finaste brev på mig i brevlådan.
Med världens finaste pin som hon hade gjort.
Bananabear + Mangobear = sant åsådär.
Tiden läker alla sår.. V
Det skär i själen varenda dag.
4 månader, lite till. Det går över Sofia, det gör det alltid.
De senaste dagarna har jag i alla fall kunnat ta det lugnt, andas, men ständigt den där irriterande tanken bak i hjärnan. Hela tiden.
Kanske kommer jag få en förklaring, eller många förklaringar framöver, nu har vi börjat läsa om psykiatri.
Kanske till och med kan använda mig av mina erfarenheter, och dig som exempel.
Eller det kanske inte kommer förän Missbruk & droger kursen, man vet ju aldrig.
Jag vill bara börja känna mig hel.
För blir ganska handikappad i allt jag gör, har haft en och annan chans att gå på någon sorts date.
Men hur skulle det kännas? Känner redan äcklet välla upp inom mig, paniken över att lämna alla tankar. Träffa någon ny, börja om, lära känna. Jag vet såväl att det inte fungerar, det fungerar aldrig om man inte släppt den andre. Har gjort det misstaget en gång, never more.
Detta är, som allt annat något man måste klara av helt själv. Man måste gå igenom alla faserna.
Skammen, hatet, saknaden, längtan. Just nu befinner jag mig väl lite överallt.
Mest bekymrad är jag dock över mina vänner, de som jag verkar ha förlorat. De som försvunnit.
Någon som däremot finns kvar är Linda. Idag väntade världens finaste brev på mig i brevlådan.
Med världens finaste pin som hon hade gjort.
Bananabear + Mangobear = sant åsådär.
Tiden läker alla sår.. V
söndag 9 oktober 2011
Önskelista.
Blev då fanimej ingen vit helg ändå, damn de där Halmstad borna.
Hmm, men för alla er som undrar vad jag önskar mig när jag fyller år..
Hmm, men för alla er som undrar vad jag önskar mig när jag fyller år..
Ni kan köpa allt helt enkelt.
Jag blir inte ledsen!
Jag blir inte ledsen!
lördag 8 oktober 2011
Joe le taxi.
Städ och tvättdag.
Letade även fram mina akrylfärger, blev inspirerad när Anna målade när jag hälsade på henne.
Hittade dock bara två pytte dukar, men får fungera.
Vi ska se hur det går med den vita helgen idag.
Carro kommer ner från Halmstad, Izza och hennes brud svänger nog förbi också.
Det är ju trots allt Per Hammar på babel ikväll, och jag missade dem sist.
http://youtu.be/Sety_bFlE4c - Länk Per Hammar.
BABEL TONIGHT
Good shit.
Så mycket jag vill, så mycket pengar jag vill behålla.
Är ju även dags att köpa lite Electrixmas biljetter om man vill ha chansen att se Hocico.
Electrixmas 2011.
jajajaja, jag får dansa utan vapen och utan alkohol tonight!!
Annars reder jag mig, överlever, kämpar, såsåså!
Har ju även fått hem en eminent bok som jag kan läsa såååå, Psykiatrisk Omvårdnad, man kanske kan läsa sig till lite självhjälp eller vad tror ni?
Letade även fram mina akrylfärger, blev inspirerad när Anna målade när jag hälsade på henne.
Hittade dock bara två pytte dukar, men får fungera.
Vi ska se hur det går med den vita helgen idag.
Carro kommer ner från Halmstad, Izza och hennes brud svänger nog förbi också.
Det är ju trots allt Per Hammar på babel ikväll, och jag missade dem sist.
http://youtu.be/Sety_bFlE4c - Länk Per Hammar.
BABEL TONIGHT
Good shit.
Så mycket jag vill, så mycket pengar jag vill behålla.
Är ju även dags att köpa lite Electrixmas biljetter om man vill ha chansen att se Hocico.
Electrixmas 2011.
jajajaja, jag får dansa utan vapen och utan alkohol tonight!!
Annars reder jag mig, överlever, kämpar, såsåså!
Har ju även fått hem en eminent bok som jag kan läsa såååå, Psykiatrisk Omvårdnad, man kanske kan läsa sig till lite självhjälp eller vad tror ni?
torsdag 6 oktober 2011
Cherry cakes.
På något sätt har jag fått ut något meningsfullt av denna dagen.
Nu blir det bara att äta mat, dricka massvis med kaffe sedan PLUGGA plugga plugga.
Som belöning blir det en dusch (ja jag älskar att duscha som belöning endast).
Och för er som undrar hur domslutet blev.. Well, det undrar jag också. De skjuter upp det en vecka till.
So, 13 oktober hoppas jag på ett jävligt bra utfall och att nämndemännen och ordförande och fan och hans moster har beslutat nåt bra.
Fast oavsett hur bra det än blir kommer jag ändå inte må bättre.
Sitter som en tagg i hjärtat. Allt jag gör, allt jag ser. Han, han, han överallt.
Jag vet att jag är tjatig, jag vet att jag borde kommit någon vart istället för nedåt.
Men ibland går inte allt enligt planerna.
För alla er som orkar, en dag blir jag normal igen, kanske t.o.m bättre. Då kan jag hänga med.
För er som inte orkar, jag förstår. Jag vet hur jag är.
Är i alla fall stolt att jag gjort så pass mycket idag, och att det ska bli ännu mer.
Och att jag inte haft ångest, panik och allt det andra man får på köpet.
Nu blir det bacon.
Nu blir det bara att äta mat, dricka massvis med kaffe sedan PLUGGA plugga plugga.
Som belöning blir det en dusch (ja jag älskar att duscha som belöning endast).
Och för er som undrar hur domslutet blev.. Well, det undrar jag också. De skjuter upp det en vecka till.
So, 13 oktober hoppas jag på ett jävligt bra utfall och att nämndemännen och ordförande och fan och hans moster har beslutat nåt bra.
Fast oavsett hur bra det än blir kommer jag ändå inte må bättre.
Sitter som en tagg i hjärtat. Allt jag gör, allt jag ser. Han, han, han överallt.
Jag vet att jag är tjatig, jag vet att jag borde kommit någon vart istället för nedåt.
Men ibland går inte allt enligt planerna.
För alla er som orkar, en dag blir jag normal igen, kanske t.o.m bättre. Då kan jag hänga med.
För er som inte orkar, jag förstår. Jag vet hur jag är.
Är i alla fall stolt att jag gjort så pass mycket idag, och att det ska bli ännu mer.
Och att jag inte haft ångest, panik och allt det andra man får på köpet.
Nu blir det bacon.
life in pictures.
Fäll ingar tårar.
Nä det enda jag fäller tårar för nu är en jävla tenta imorgon och 650:- på student litteratur.
FU!
What have I been up to? Let´s see!
Nä det enda jag fäller tårar för nu är en jävla tenta imorgon och 650:- på student litteratur.
FU!
What have I been up to? Let´s see!
onsdag 5 oktober 2011
plugg.
Trycket över struphuvudet när paniken väller upp.
Tankarna snurrar och man kan inte ta tag i en enda av dem och få rätsida på dem.
Jag försöker ha kvar mina rutiner, det vill säga.
Kliva upp.
Gå till skolan.
Sedan har jag inga fler rutiner. Jag kommer hem. Lägger mig i soffan.
Där stannar jag. Hela dagen.
Vart har jag tagit vägen? Vart ska jag någonstans?
Just nu pendlar allt, jag vill dit eller hit, härifrån, överallt.
Inte fick jag prata med K igår heller, missade det, hade ju lektion.
Tenta på fredag, har inte pluggat ett skit.
Ska in till bibbland nu för att "plugga", blir nog bara att hänga. Kan inte kolla ner i boken ens.
Har allt, alla sjukdomar. Tur att psykiatri kursen börjar på måndag.
Om ni har något tips, bara nåt tips över hur fan man gör för att komma på banan igen.
Ge mig gärna det.. Det har gått 4½ månad, och jag har inte kommit framåt, bara bakåt.
Mina vänner börjar lessna, jag börjar lessna, min omgivning lessnar.
Det är inte värt det. Att förlora människor man tycker om.
Men samtidigt, vad gör man?
Äh jag vet inte.
Tankarna snurrar och man kan inte ta tag i en enda av dem och få rätsida på dem.
Jag försöker ha kvar mina rutiner, det vill säga.
Kliva upp.
Gå till skolan.
Sedan har jag inga fler rutiner. Jag kommer hem. Lägger mig i soffan.
Där stannar jag. Hela dagen.
Vart har jag tagit vägen? Vart ska jag någonstans?
Just nu pendlar allt, jag vill dit eller hit, härifrån, överallt.
Inte fick jag prata med K igår heller, missade det, hade ju lektion.
Tenta på fredag, har inte pluggat ett skit.
Ska in till bibbland nu för att "plugga", blir nog bara att hänga. Kan inte kolla ner i boken ens.
Har allt, alla sjukdomar. Tur att psykiatri kursen börjar på måndag.
Om ni har något tips, bara nåt tips över hur fan man gör för att komma på banan igen.
Ge mig gärna det.. Det har gått 4½ månad, och jag har inte kommit framåt, bara bakåt.
Mina vänner börjar lessna, jag börjar lessna, min omgivning lessnar.
Det är inte värt det. Att förlora människor man tycker om.
Men samtidigt, vad gör man?
Äh jag vet inte.
måndag 3 oktober 2011
Rättegången - tänker inte skriva om den här. Blir att hänga ut folk, det är onödigt.
Jag kan hänga ut mig själv istället.
Jag kan inte andas längre.
Jag kan inte göra någonting utan att gråten stockas i halsen och tårarna väller upp.
I ena sekunden tänker jag bara på hur löjlig jag är, hur less alla måste vara på mig.
De senaste veckorna har jag fått förklarat för mig hur jag borde vara. Hur jag borde göra.
Hur jag borde reagera, må, leva. Det är lätt för alla andra att säga hur man ska göra.
Jag har själv varit en sådan, som har berättat för andra hur de ska må och göra.
En trygg klippa för vissa kanske man kan säga. Nu är jag själv den där bojen som har tappat fästet med botten. Jag bara flyter omkring, hittar ingen trygg plats.
Jag kan inte förmå mig att börja leva igen. Jag har glömt hur man gör.
I ena sekunden drar jag ner mig själv, mer och mer och mer. Hittar bara negativa tankar inne i min hjärna.
Går runt i tunnlar av tankar och försöker hitta något bra, något att hålla fast vid, som håller mig ovanför ytan.
Utan att lyckas.
Jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra för att må bra, för att glömma och gå vidare.
Eller egentligen komma på vad som egentligen är fel. För det är inte bara en sak, det är miljoner saker.
Det är inte bara Joakim, det är inte bara att jag inte trivs på skolan. Det är år av saker som kommer upp till ytan. Saker jag tryckt ner i flera år.
Ni ska veta att jag inte valt att må dåligt, jag har inte valt att vara såhär.
Ni som väljer att inte stanna kvar.. Jag respekterar det.
Som min mamma brukade säga "Ingen gillar en människa som alltid är sur och ledsen"..
Jag kan hänga ut mig själv istället.
Jag kan inte andas längre.
Jag kan inte göra någonting utan att gråten stockas i halsen och tårarna väller upp.
I ena sekunden tänker jag bara på hur löjlig jag är, hur less alla måste vara på mig.
De senaste veckorna har jag fått förklarat för mig hur jag borde vara. Hur jag borde göra.
Hur jag borde reagera, må, leva. Det är lätt för alla andra att säga hur man ska göra.
Jag har själv varit en sådan, som har berättat för andra hur de ska må och göra.
En trygg klippa för vissa kanske man kan säga. Nu är jag själv den där bojen som har tappat fästet med botten. Jag bara flyter omkring, hittar ingen trygg plats.
Jag kan inte förmå mig att börja leva igen. Jag har glömt hur man gör.
I ena sekunden drar jag ner mig själv, mer och mer och mer. Hittar bara negativa tankar inne i min hjärna.
Går runt i tunnlar av tankar och försöker hitta något bra, något att hålla fast vid, som håller mig ovanför ytan.
Utan att lyckas.
Jag vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska göra för att må bra, för att glömma och gå vidare.
Eller egentligen komma på vad som egentligen är fel. För det är inte bara en sak, det är miljoner saker.
Det är inte bara Joakim, det är inte bara att jag inte trivs på skolan. Det är år av saker som kommer upp till ytan. Saker jag tryckt ner i flera år.
Ni ska veta att jag inte valt att må dåligt, jag har inte valt att vara såhär.
Ni som väljer att inte stanna kvar.. Jag respekterar det.
Som min mamma brukade säga "Ingen gillar en människa som alltid är sur och ledsen"..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)